Om

Jag har borderline, bipolär sjukdom typ 2 och beroedesjukdomen. Mitt mål är bli helt symtomfri men det kommer krävas massor av jobb!

Nu provar jag mig fram med lchf, vegankost, raw food, meditation, motion, ändrad medicinering, bön m.m. Dessutom håller på jag att utesluta så mycket kemikalier som möjligt och minska all stress.

Till min hjälp har jag även 12-stegsprogrammet och med en terapeut på psykiatrin. Nu ska jag bli frisk!


Instagram: nuskajagblifrisk.bloggo.nu 

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg i kategorin Personliga framsteg

Tillbaka till bloggens startsida

Negativa känslor ligger nära positiva känslor

Ibland känns det som att jag är utan hud. Det finns inga försvar utan allt bara går rakt in och jag kan bli så himla ledsen och frustrerad.  Ofta när jag mår riktigt dåligt är det för att jag känner för mycket!

Jag har märkt att när det är såhär är det ganska lätt att känna starka positiva känslor också! Om jag gör saker jag mår bra av kan det vända, då sköljer istället en massa lycka över mig och jag kan gosa in mig i alla sköna känslor som dyker upp.

När man är låg och deppig saknar man ofta initiativförmåga, det är en del av det. Det är svårt att vara kreativ och att komma ihåg att man faktiskt mår bra ibland av att göra saker. Då kan det vara bra med en gladlista! Sätt upp den på kylskåpet och prova  göra nån av sakerna som står där. Om du inte orkar det kan du i alla fall blunda och sätta dig in i hur glad du brukar bli av att göra en viss grej.

Jag kan till exempel:

* Åka till ridskolan och lukta på en varm hästmule

* Lyssna på bra musik

* Pyssla

* Leka med sonen

* Se en feelgood film

* Krama min sambo

* Åka ut till någon vacker plats i naturen

* Ringa en positiv person

* Kolla på foton av dom jag älskar



Hur skulle din lista se ut?

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Var bor känslorna?

Det är som att jag har en stor bank med känslor. En del känslor är nya, en del gamla och en del vet jag inte ens om att dom finns!


När jag var liten skildes mina föräldrar och min pappa lämnade oss. Han hittade en ny familj och jag hade ingen plats i hans nya familj. Det här är många, många år sedan men ibland saknar jag den tid jag aldrig fick med pappa under min uppväxt.
Det här var för stort för mig att hantera som liten så det har kommit i omgångar under hela uppväxten. 


Jag kan bli så less på mig själv för det är ju flera år sen, kom över det någon gång för fan!

En period jobbade jag aktivt med det här och då insåg jag vilka stora grejer som har lagrats i mig! För första gången på flera år tog jag upp det här med min pappa och i samma stund som jag började prata började jag skaka i hela kroppen och stamma och hulka. Det var som en förlossning! 
Herregud, var har allt det här gömt sig? Det var så stort, större än jag kunde ana och jag insåg i den stunden hur farligt det är att tränga bort saker. 
 

Det är inte konstigt att jag har mått dåligt utan att veta varför när såna här stora monster gömmer sig i mig. 
Vad finns det mer att hitta? 
Ibland blir det såna där "förlossningar" när jag hittar något som jag inte ens visste var jobbigt. Känslorna kommer ut i kroppen och jag kan verkligen se dom, känna dom i varenda cell.  
Jag vet inte var dom finns men jag vet att det blir fullt ibland och då tömmer kroppen sina känslolager. För varje tömning blir jag nog lite mer hel. 

Det är ju det jag ber om i mina böner. Inte att allt vips ska bli bra utan jag ber om att få bli helad och det är precis det som händer fast det går inte till som jag hade tänkt mig.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hopp!

Igår hade jag ett samtal om hopp. Min partner menade att effekten av alternativa metoder blir stor om man verkligen tror på att det ska fungera.  Man ska inte underskatta placeboeffekten!  Och kanske själva beslutet att göra något åt sin situation ger en styrka som gör att man blir bättre.  

Jag måste hoppas!  Vad ska jag göra annars?  Ge upp? Erkänna mig besegrad?

Jag har provat mycket av det som psykiatrin har att erbjuda, jag har varit på behandlingshem, jag har jobbat med mig själv i 12-stegsprogrammet i 5 år och det har tagit mig framåt en bra bit! Jag får hopp av varje behandling jag går igenom. Det kanske kan bli lite bättre?  Lite är väl bättre än inget!

Jag har en massa knep och verktyg att använda.  Men nu ska jag dessutom fokusera på kropp och själ. Jag provar gärna allt nytt så länge det inte kan skada mig. 

Det är sjukt jobbigt att vara jag ibland och bara tanken på att ha det såhär tills jag blir 85 år får mig att vilja ge upp.  Därför måste jag ställa in mig på att jag kommer bli frisk! Ända sedan jag startade bloggen har det varit mitt mantra: Nu ska jag bli frisk! NU SKA JAG BLI FRISK! 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Den går jag inte på!

Jag var riktigt trött igår på eftermiddagen och min första tanke var att jag vill jag ha godis. Tidigare ville jag ha droger men nu är det godis som har varit den nya drogen. 

I mars när jag började med Lchf bestämde jag att jag ändå skulle äta det jag blev sugen på. Vill jag äta något gott så åt jag det med gott samvete och det var nog jättebra just då! Det var rörigt omkring mig och jag behövde inga fler krav på mig. Godisintaget minskade naturligt allt eftersom och ju mindre jag åt desto känsligare blev jag för socker.

 Jag kommer ihåg en helg när vi hade barnvakt och vi skulle lyxa till det. Vi köpte en megapåse med lösviktsgodis och jag proppade i mig massor! Den kvällen blev det inget barnförbjudet för jag mådde så illa att jag trodde jag skulle behöva åka till sjukhus. Jag såg suddigt, pulsen var skyhög och jag stapplade till sängen och slocknade. Så nej, det är inte så trevligt att unna mig godis. 

När jag är sugen ser jag framför mig en sliskig chokladkaka som smälter i munnen och hur jag njuter för varje tugga. Fast egentligen är bara den första tuggan god. Resten vräker jag i mig, sen ångrar jag mig och är kass i både magen och kroppen flera dagar.

Jag får påminna mig om det varje gång när jag är sugen. Jag kan ju istället unna mig saker som inte får mig att må dåligt!  Andra får äta precis det dom vill, vissa kan säkert äta massor och ändå må gott men jag kan inte det.

Igår unnade jag mig istället ett stabilt blodsocker! Det gjorde att jag orkade unna mig en bra skiva på hög volym i bilen, jag unnade mig att busa med sonen så att han kiknade av skratt och sen hade jag till och med ork att städa och göra fint i köket.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Be om ursäkt

Min sambo ringde precis när jag skulle börja laga mat. Jag hade stressat iväg till dagis imorse och fick aldrig i mig någon frukost så jag var hungrig och trött och som jag skrev tidigare kände jag mig dålig idag.

Han ville bara kolla läget med mig men jag börjar frusta och snäsa. Sedan la vi på och jag kände att det där inte var ok. Han fick en ursäkt via sms. Hur jag än mår ska det inte gå ut över andra! Tyvärr får ofta dom som står en närmast ta mest skit. 

Jag fick i mig två ägg med majonnäs och en smoothie med bär, mandelmjölk, lucuma och linfröolja. Har lagt mig i sängen på värmefilten och ska försöka sova en stund för allas bästa.

Jobbig morgon

Idag kom vi för sent till dagis och jag fick en liten pik av pedagogerna.

Sedan gick jag in på konsum och hittade inte det jag skulle ha så jag gick ut igen och kassörskan blängde på mig som att jag hade snattat något.

Såna små grejer kan räcka för att få mig ur balans, jag kände mig dålig.

Jag ville hem och gräva ner mig men vet av erfarenhet att det bara ökar ångesten. Först måste jag bryta måendet!

Jag gick en kort promenad. Det är så skönt att komma ut för allt får ett annat perspektiv. Vi bor på landet och det finns massor av berg och skogar runt omkring och jag känner direkt hur jag landar med båda fötterna på jorden när jag är utomhus.

Sedan åkte jag till biblioteket, bara för att ändra miljö och få nya intryck. Jag fick säga hej till lite folk och sitta någon annanstans än hemma och ibland hjälper bara det massor.

Så nu kan jag åka hem och vila med en bättre känsla i kroppen!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Checklista

För att tillfriskna har jag idag:

* Ätit regelbundet

* Bett tre gånger, bland annat en bön om att hela mig

* Promenerat 10 minuter

* Vilat när jag känt mig trött

* Provat att prata om min ångest och lägga mig på spikmattan

* Gått på 12-stegsmöte

Inte illa! Är trött men mår helt okej. 

23 dagar utan svacka!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Du vet väl om att du är värdefull?

Jag har börjat kliva upp i god tid. Jag tänder ljus, ber en bön inför dagen och tar några djupa andetag. Är det en tuff dag kan det hjälpa med musik. Har du någon pepplåt? Spela på hög volym, sjung och dansa! 

Ja det är inte alltid jag orkar bry mig men när jag gör det får jag en toppenstart på dagen.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ju tystare det blir desto mer hör du

När jag nyss blivit drogfri gick jag på en gruppmeditation. Jag och ett gäng medelålders kvinnor låg på yogamattor i ett mörkt rum med stängda ögon och massor av tända ljus. Efter en stund började vår guide berätta vad vi skulle se framför oss och hur vi skulle andas. Det blev en häftig resa! Mina upplevelser blev så starka att jag tänkte - Shit, här behövs inga droger för att trippa!

I långa perioder har jag glömt bort att meditera men varje gång när jag hittar tillbaka blir jag lika förvånad över hur effektivt det är. Sista veckorna har jag verkligen försökt göra det till en rutin.

Igår snurrade en tanke i mitt huvud under dagen. Jag längtade till platser där jag skulle hitta likasinnade, ett hippiekollektiv i Indien eller en new age by i Mexico där alla går runt utan bh. Varför hamnar jag alltid bland folk som tycker annorlunda än mig? 

När jag sen på kvällen  mediterade kom ett svar. "Isåfall skulle du inte lära dig något och ingen skulle lära av dig". Och det är sant. Jag kanske skulle trivas jättebra i en new age by men där skulle vi väl bara gå och hålla med varandra och ingen skulle utvecklas.

Jag vet inte om det är mitt sunda förnuft eller en högre kraft som talar till mig men det spelar ingen roll. 

Ett annat svar som kom veckan innan gjorde mig så lugn. Jag satt med ilskna tankegångar och svor inombords för att jag var så sjuk och att jag aldrig kunde få lugn och ro.

"Det här är din resa". Pang, det träffade rätt och ett lugn svepte över mig. Ja, det här är min resa! Den är inte bra eller dålig utan den bara är och består av en massa upplevelser. Det här är MIN resa och jag tror att den är utformad just för mig.

Nu börjar jag räkna

Då och då hamnar jag i svackor. Med svackor menar jag perioder när jag mest bara ligger och vill vara ifred.  Inget är kul, jag får inget gjort,  inget spelar någon roll och tårarna vill aldrig sluta rinna. Minsta lilla press får mig att bryta ihop och familjelivet blir såklart lidande.

Jag hoppas kunna minska antalet svackor och även längden på dom. Dessutom vill jag lära mig att bryta mina beteenden om jag skulle hamna i en svacka. 

Så nu kör vi! 22 dagar sedan förra svackan. Fler ska det bli.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Välja rätt

Idag har jag slarvat med maten. Jag har ätit ett mål för lite och det märktes när vi var på affären! Jag blev sugen på chips,  godis, lightläsk och allt möjligt annat. Jag försökte fokusera på att hitta en maffig middag för att stilla suget. Det blev kanske lite mer mjölkprodukter i korgen än vad som är önskvärt men jag orkade inte vara stenhård. 

Kött med gräddsås och vitkålssallad blev det och jag känner mig lite uppblåst för jag har inte ätit grädde på länge.  Hur som helst är det viktigaste att inte äta kolhydrater,  socker eller kemikalier och jag är nöjd för varje bra val jag gör! 

Jag märker direkt när jag får i mig socker eller kolhydrater. Pulsen ökar, jag blir trött, mår illa och blir ofta bakis i en-två dagar efteråt. Mina svackor verkar vara kopplade till dålig kost men frågan är om jag mår dåligt och börjar äta skräp på grund av det eller om jag äter skräp och det får mig att må dåligt?

Det är det jag har bloggen till. Jag vill kartlägga vad som fungerar bäst för mig! Ibland kommer jag nog halka av planen men då kan ni följa vad som händer och jag kan se mina mönster tydligare.

Sen att ni är många som har läst är ett stort plus! Jättekul och peppande.

Ha en fin kväll!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Bara för idag

Jag bestämmer mig varje dag för att göra det jag kan för att må bra just idag

Ibland får jag påminna mig flera gånger under dagen.

Idag ska jag gå ut och upptäcka omgivningen med min son. Både han och jag behöver komma ut en stund.

Jag ska få i mig bra mat flera gånger idag. Mycket råa grönsaker, bra kött och ordentligt med fett som ger mig energi.

Jag ska ringa ett samtal som jag skjutit upp, det ligger och tar energi av mig.

Jag ska inte stressa. Jag måste lyssna på kroppen och den är ganska trött idag så jag ska inte lasta på mig en massa måsten. Disken får vänta.

Jag ska meditera en gång idag och be en bön.

Ikväll ska jag vara i säng innan 22.00.

Vad ska du göra för att må bra idag? 

 

Sjuk eller frisk?

Det blev inget 12-stegs möte idag. Jag har en beroendeproblematik och är nykter och drogfri sedan fem år tillbaka. Drogerna blev ett sätt för mig att kunna kontrollera mina känslor och att våga vara den jag inte var annars. 

Tack vare 12-stegsprogrammet har jag fått träna massor på att hantera känslor,  gå emot rädslor och utforska hur jag egentligen fungerar och varför. Det har varit en djupdykning in i alla mina brister, mitt sätt att tänka och hur jag har fungerat i relationer. Jag har verkligen lärt känna mig själv och lärt känna andra i samma sits.

Jag har varit på mitt första drogfria rave, haft tacokvällar och fått fina vänner som alltid kommer finnas kvar i mitt hjärta. Jag som har haft social fobi halva mitt liv och inte ens har vågat träffa killar om jag inte druckit först!

Att prata inför folk är bland det värsta jag vet, jag blir så obekväm när jag stårni centrum. Att en gång i veckan samlas på möten och öppna upp sig inför andra har varit en stor utmaning. Varje gång det är min tur att prata blir jag fortfarande efter fem års träning  helt svettig och livrädd. Men jag gör det ändå! Jag har till och med stått på en scen och pratat i över 30 minuter inför publik.  Det är otroligt vad man kan åstadkomma när man verkligen har bestämt sig.

Förut hade 12-stegs programmet en stor plats i mitt liv men idag finns också mycket annat med i bilden.  Jag får hela tiden prioritera vad jag ska lägga min energi på. Det finns bara energi till lite av varje och jag ser det som en budget.

Har jag bara 20% energi kan jag inte lägga allt på att åka på ett möte. Energin måste också räcka till min son, sambo och att ta hand om mig själv och alla måsten. Lägger jag för mycket på en punkt blir det minus i budgeten och jag får betala ränta om jag övertrasserar kontot. Den räntan kan vara att jag i en vecka blir apatisk med tomhetskänslor och desperata ångest attacker. Det är det inte värt. 

Ibland får jag tacka nej till besök, ställa in kalas eller strunta i ett möte.  Andra brukar tycka det är irriterande men så ser det ut! Jag måste hela tiden känna av när det är dags att gasa eller bromsa.

Idag fick jag avboka barnvakt och säga åt min sambo att jag inte orkade med mötet.  Jag känner mig fel och jobbig. Men det var det bästa valet för både mig och min familj idag. Annars hade helgen kunnat bli riktigt tung och det tolererar inte jag längre för nu ska jag bli frisk! 

Att börja känna efter vad jag klarar och inte tycker jag är ett stort friskhetstecken. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

1-0 till mig!

Jag tog mig ut! Det som motiverade mig var att jag bara behövde gå en liten bit och sen gå hem igen. När jag väl var ute var det rätt skönt och det blev kanske en kvarts motion.  Hur bra som helst!  Istället för att deppa ihop provade jag något nytt. Bloggen motiverade mig faktiskt för ni ska ju få följa min resa och det peppar mig att göra mitt bästa för att kunna rapportera om det här.

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Prova något nytt

Jag har inte kunnat sova. Jag är helt slut men så fort jag blundar känner jag mig övervakad och orolig. Jag sov hyfsat inatt men det är alltså min obligatoriska tupplur som inte har blivit av.

Sambon är hemma om 1-2 timmar och vi ska på 12-stegs möte ikväll. Jag känner att en svacka kan vara på gång. Flera varningstecken har visat sig under veckan och jag undrat om jag bör vila idag? Eller prova nåt nytt? 

Vad händer om jag ger mig ut och joggar lite? Eller om jag tar på mig något snyggt och försöker laga lite middag?

Orkar jag ens ta mig upp? Jag har ju faktiskt lovat mig själv att försöka bli frisk. Jag ska ge mig ut en sväng, bara en kortis och sen tar jag det därifrån.

Ett steg i taget. Orkar jag inte följa med på mötet så tar jag det då. 

Att det kan vara så seeegt att ta sig upp och göra något bra för mig själv!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att be

Det är så personligt och det känns lite tabu att snacka om böner. Jag tillhör inte någon religion men jag ber ändå. Jag ber för att det ger mig hopp och jag provar gärna nya grejer så länge det inte kan skada mig.
 
Jag kan tacka, be om svar eller om hjälp.
Oftast ber jag tyst för mig själv. På morgonen har jag en längre bön som jag läser medan jag tar långa djupa andetag som en bra start på dagen.
 
Jag är absolut ingen skeptiker, tvärtom tror jag gärna på det mesta. En person i min närhet har helat sig själv med kraftfulla böner. Bara att en enda person har blivit hjälpt ger mig hopp! Då finns det en chans på miljarden att det även kan hjälpa mig.
 
Har man lust kan man googla eller kolla olika mirakelhistorier på Youtube. Allt som ger hopp är bra!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Snuttefilt

Jag känner mig dålig idag. Hela veckan har en massa skuldkänslor legat och irriterat mig. Jag duger inte som mamma, jag är en dålig dotter, min sambo kommer lämna mig och hitta någon bättre osv i all oändlighet!  

Men det finns även en stark röst, mitt friska jag som blir större och större!  Den rösten skriker - Håll käften och försvinn! Sluta säga såna elaka saker till mig! Jag klappar mig själv på axeln och påminner mig om att jag visst duger alldeles utmärkt. 

Ibland slutar kampen där, ibland är det ett ständigt krig. Idag är det krig. Hela min kropp är ledsen och upprörd. Magen gör ont och jag har svårt att andas. Jag har ont i huvudet för det är jobbigt att peppa upp mig själv hela tiden.  

Hjärnan går på högvarv och jag får för mig att andra tittar nedlåtande på mig. Jag tror att folk vill mig illa, allt kan uppfattas som kränkande. Då tar jag fram min snuttefilt. Min älskade gamla värmefilt som kramar om mig i en varm luddig kram. Jag släcker lyset,  lägger filten i sängen under mig och drar det stora duntäcket över mig. 

 


Värmen lugnar mig. Det känns som närhet fast jag slipper vara nära någon. När det är såhär rörigt i skallen orkar jag inte vara nära någon, orkar inte med lampor och röster. Så nu ska jag ligga här och bara vila hjärnan, här är jag trygg.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Motion & superfood

 

Jag tog en promejoggg runda. På med musik och ut i mörkret! Promenerade i rask takt och småjoggade några meter då och kände mig pigg och stark!

 

En smoothie med proteinpulver, lucuma, mandelmjölk och lite mango som blev över från middagen. Snart ska jag sova, försöker komma i säng innan 22.00. Måste reda ut lite tankar i dagboken först bara...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Att kunna påverka sin tillvaro

Igår var det en jobbig dag. För lite sömn, jobbiga tankar och terapi gjorde mig helt slut. På kvällen bråkade jag lite med min sambo och kände att energin var på noll.

Jag brukar få en svacka efter såna dagar, det blir liksom värre och värre. Igår hade jag så mycket ångest på kvällen att jag höll på att bli tokig! Hjärnan sa åt mig att fly! Från vad vet jag inte men jag ville bara fly! Problemet med psykisk ohälsa är att det följer dig var du än är.

Jag hade kunnat köpa choklad och isolera mig som jag brukar. Eller så kunde jag följa min plan jag har gjort upp. 

Jag drog på mig joggingskorna och gav mig ut i mörkret! Ringde min syster och vräkte ur mig allt. Kände hur trycket i bröstet minskade medan svordomarna ekade i luren. Tur att syster är klok och bara lyssnade medan jag fick ut alla känslor som byggt ett alldeles för stort bo inom mig.

En gång i tiden var jag ganska atletisk. Nu efter min graviditet och sjukskrivning ligger jag kanske + 25 kg. I nionde månaden var jag uppe över 100 kg och då är jag bara 158 lång... 

Hur som helst, jag och mina bilringar ska ju börja motionera så jag la på luren och började öka promenadtakten tills flåset började komma. Sista biten hem joggade jag! Det var befriande, svettigt och väldigt effektivt mot ångesten!

Jag kom in, åt två ägg med majonnäs och sedan fick min sambo en förlåtpuss. Jag somnade snabbare än jag gjort på länge.

Jag har svårt att motionera för att man ska. Det är tråkigt med krav och måsten. Jag har alltid sett motion som något man gör för att bli snygg och smal och det är oftast inte det som snurrar när jag mår dåligt. Alltså motionerar jag mindre och mindre ju sämre jag mår. Är jag trött och slut vill jag bara vila!

Det som händer när jag vill vila och har ångest är att jag blir stressad. Hjärnan snurrar och jag blir helt slut.

Så läste jag någonstans att när vi känner oss stressade producerar kroppen kortisol. Det ligger och lagras inom oss och är bara negativt. Om vi inte ska fly dvs för kortisol är till för att kicka igång allt så vi kan springa ifrån fara till exempel! Enda sättet att bli av med kortisol är att motionera.

När jag började tänka att motion är till för hjärnan och min psykiska hälsa blev det helt plötsligt intressant! Och det fungerade utmärkt igår. Jag vaknade upp imorse och istället för att vakna med en tomhetskänsla och energi noll så tog jag mig upp i tid och mår faktiskt helt okej!

Jag är inte ett offer.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Följ med

Jag har bipolär sjukdom typ 2 och emotionellt instabil personlighetsstörning. Steg för steg jobbar jag mig framåt. Jag har varit sjukskriven på heltid i ca 2, 5 år och nu ska jag bli frisk!

Jag lider av kraftiga humörsvängningar, ohanterligt stora känslor och är väldigt nojjig och stresskänslig. I perioder orkar jag inget alls och i perioder orkar jag allt! Det är oerhört frustrerande att aldrig veta hur jag kommer må nästa vecka.

Jag har hamnat i ett sjukt liv utan vänner, utan pengar, utan intressen och allt började kännas meningslöst. Jag har känt mig maktlös.

En dag snubblade jag över en video på Youtube där en läkare satt och pratade om hur han botar cancer. Leonard Coldwell använder mat som medicin! 

Kan man bota cancer borde man även kunna bota psykiska problem tänkte jag. Jag har läst ett tjugotal böcker om kost, näringslära och kollat massor av info på internet. Folk vittnat om att dom har blivit av med alla möjliga problem och sjukdomar genom att bygga upp kropp och själ med rätt kost. Det skadar ju inte att testa!

Tack vare Lchf kost har jag fått bukt med många problem. Lchf innebär en kost med mycket fett och lite kolhydrater. Eftersom hjärnan är uppbyggd av fett tror jag det är viktigt att tillföra bra fett regelbundet. Fettbrist anses av vissa vara grunden till mycket psykisk ohälsa. Det låter rimligt med tanke på att vi idag har en lavin av psykisk ohälsa samtidigt som vi uteslutit nästan allt fett ur kosten.

Min plan är att börja lägga in en dag då och då med raw food kost för att bygga upp vitaminförråden och sedan köra strikt Lchf för att vara i ketos. Ketos är ett tillstånd där kroppen använder fett som bränsle och det ger maximal energi!

Raw food kallas även levade föda och består av frukt, grönsaker, nötter, frön, groddar och oljor. Maten hettas aldrig upp mer än 42 grader och innehåller därför levande enzymer som ger maximalt med näring. Vi har ofta vitamin och mineralbrist som yttrar sig på olika sätt och raw food är ett gott och enkelt sätt att ge kroppen det den behöver.

Meditation, terapi, sömn, motion, bön, stressreduktion och allmänt  pepp kommer också ingå i min plan.

Detta är främst en dagbok för egen del. Jag vill se vad som ger resultat och föra protokoll över tankar och känslor. 

Idag är det ca tre veckor sedan min sista svacka och fler veckor ska det bli! Nu kör jag! 

Nu ska jag bli frisk!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nyare inlägg