Om

Jag har borderline, bipolär sjukdom typ 2 och beroedesjukdomen. Mitt mål är bli helt symtomfri men det kommer krävas massor av jobb!

Nu provar jag mig fram med lchf, vegankost, raw food, meditation, motion, ändrad medicinering, bön m.m. Dessutom håller på jag att utesluta så mycket kemikalier som möjligt och minska all stress.

Till min hjälp har jag även 12-stegsprogrammet och med en terapeut på psykiatrin. Nu ska jag bli frisk!


Instagram: nuskajagblifrisk.bloggo.nu 

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg i kategorin Borderline

Tillbaka till bloggens startsida

Lång dag

Jag har haft kort tålamod och varit ganska irriterad idag. Dagen har känts väldigt lång och jag blev lättad när klockan började närma sig kväll. Det är så jobbigt när jag är irriterad och det går ut över sonen, jag känner mig hemsk. Till exempel ville han att jag skulle lyfta honom bara för att sen vilja ner och så drog han i mig för att jag skulle lyfte honom och klänger och vill ner och till sist känner jag bara låt mig vaaara! Och så säger jag nej lite hårdare än vad jag önskar och ser att han blir lite ledsen. Usch...

Jag vet inte om humöret har påverkats av mitt massiva sockerintag både igår och idag eller om det är för att vi alla bara har varit hemma hela dagen. Kanske både och. Jag känner mig fel och dålig och får den välbekanta känslan av att jag kommer bli lämnad. Jag är dålig och kommer därför bli ensam. Väldigt borderline! Då börjar jag klänga på sambon och vi sitter alla bara och klänger och gnäller i en stor hög. Nej nu tog jag i, det är skönt och mysigt att ha familjen samlad men det blir mycket som händer i mig då också, mycket känslor blir det.

Tack och lov tog sambon lillen och nattade honom så jag fick pyssla med råttorna och springa en sväng ute i stormen för att därefter meditera. Nu känns det bättre och jag ligger i sängen och ska ladda inför morgondagen.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Fakta om borderline

Jag får ofta frågan -Vad är borderline? Personligen tycker jag det är skitsvårt att svara enkelt på sådana frågor. Symtomen varierar från person till person,  det är en massa olika kriterier som ska uppfyllas och läser man om borderline på internet finns det långa texter med ibland ganska krångliga fakta om hur det uppkommer och vad det gör med en. 

Sen är det inte så kul att förklara att det innebär suicidtankar eller svårigheter att knyta an till andra med växlande nedvärdering av folk. Det är inget jag vill diskutera runt ett fikabord.

Borderline är en personlighetsstörning och kallas även Emotionellt instabil personlighetsstörning. Till skillnad från andra diagnoser har borderline inga fysiska orsaker. Det har alltså inget att göra med signalsubstanser eller störd kemi i hjärnan. 

Bipolär sjukdom,  ADHD och borderline ligger nära varandra så har man något av det är det stor risk att man har antingen något av det andra eller lider av alla tre.

Borderline betyder gränslinje och hänvisar till att störningarna är svåra att sätta i tydliga fack som man gör med andra psykiska störningar.

Känslor av förtvivlan, ensamhet, nedstämdhet, irritation och ångest är vanliga hos en person med borderline. Känslorna är också instabila vilket betyder att man i ena stunden kan vara lugn och harmonisk för att i andra stunden känna sig uppjagad och ledsen. Starka känslor, känslor som utlöses lätt och skiftar fort kan vara svåra att handskas med för andra människor. Relationer till personer med borderline blir därför ofta både intensiva och stormiga. 

En extrem separationsångest förenklar inte heller saken. Vid endast hot om en separation kan känslor av tomhet och övergivenhet utlösas hos den som lider avborderline. Ett annat problem med borderline är att man tenderar att se saker i svart eller vitt istället för i gråskalor. Antingen tycker man att saker är jätte bra eller jätte dåliga. Man idealiserar människor eller nedvärderar dem, det finns inga mellanlägen. Man brukar säga att borderlinpersoner lever i desperation. 

Om man går efter DSM-IV (upplaga 4 av DSM) så måste fem av följande nio kriterier uppfyllas för att diagnosen borderline ska ställas.


*Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer.

*Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva relationer med andra människor som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering.

*Uppvisar identitetsstörning: påtaglig och varaktig instabilitet i självbild och identitetskänsla.

*Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (t ex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafiken)

*Uppvisar upprepat självmordsbeteende med gester, hot eller självstympande handlingar

*Affektiv instabilitet som kommer av en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (t ex intensiv, episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar några timmar och endast i enstaka fall längre än några dagar).

*Kronisk tomhetskänsla

*Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller svårighet att kontrollera ilska (t ex ofta förekommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål).

*Har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom.

Orsaken till bordelinestörning är inte helt känd men tros bero på en ökad sårbarhet eller ärftlighet för psykisk ohälsa i kombination med upplevt trauma. Jag möter ibland fördomen att folk med borderline är helt galna och skriker och slåss hela dagarna. Det finns många andra elaka grejer som sägs och snälla, träffar ni någon som har det så är det inte så trevligt att säga - Men du som är så lugn, du kan väl inte ha borderline?

Överhuvudtaget blir jag irriterad när folk (säkert välmenande) säger att jag inte alls verkar sjuk. Det känns som att man inte blir tagen på allvar eller att jag hittar på eller överdriver. Jag vill inte att andra ska tycka synd om mig men gärna att dom inte förminskar mina problem.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Borderline

Jag har inte skrivit så mycket om borderline här. De är ganska nytt för mig och jag kan inte så mycket än. Jag träffade en ny läkare för ett tag sedan och frågade varför min bipolära sjukdom inte blivit bättre trots mediciner och olika terapier. Han ställde en massa frågor och sa sedan att jag borde läsa på om borderline. 

Jag läste massor och det var precis mig det stod om! Allt passade in och det är därför jag fortfarande är ostabil. Borderline går att träna bort och symtomen minskar ofta efter 30 års ålder.

Den här boken hittade jag hos en släkting. Den är ganska gammal men jag tycker den verkar bra!

 

 

Spikmatta

Jag ska försöka sova lite nu. Kan inte riktigt varva ner men jag ska lägga mig på spikmattan och andas djupt ett tag. Hoppas på sömn eller i alla fall lite ångestlindring. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Överaktiv hjärna

Jag har känt mig fel hela veckan.  Det känns som att allt jag gör är pinsamt, patetiskt och jag inbillar mig att ingen egentligen gillar mig. Jag tror till och med att min sambo ogillar mig och att han snackar skit om mig.

Känner mig ledsen och trött. Hjärnan går på högvarv och skriker att jag måste gömma mig! Jag orkar inte vara bland folk för så fort jag pratar känner jag mig fel. Sviktande självkänsla är en del av borderline och jag säger det till mig själv hela tiden. Att det inte är på riktigt utan att det är för att jag har borderline.

Jag kommer ihåg att det brukar kännas såhär då och då men att det går över. Så jag hoppas det här också går över fast jag är rädd att fastna i det här tillståndet. Det vore hemskt att alltid känna såhär! 

Det känns som att jag vill be om förlåt för att jag finns och är så jobbig. Igår fick  jag ringa en person som skulle komma och hälsa på och ställa in besöket för andra gången den här veckan. Jag hör att hen tar det lite personligt och allt känns bara fel.

Det bästa är att äta massor så kroppen är laddad med energi, minska på alla intryck och stänga av mobilen. Varje gång det ringer eller messar och jag inte orkar svara får jag dåligt samvete.

Hjärnan lugnar ofta ner sig om jag ligger i ett tyst mörkt rum. Antingen kan jag bara ligga och låta tankarna få attackera tills dom tar slut eller så kolla jag på en lång, lättsam tv-serie eller vad som helst som låter hjärnan fokusera på annat än ångest. 

Jag ber: Ge mig lugn och ro! Hjälp mig.