FRÅN GALNING TILL GURU

Jag har kikat lite på naturligt litium. Det finns i små doser i allt vi äter och dricker men många lider förmodligen av litiumbrist och det kan vara en orsak till bipolär sjukdom. Här är en artikel som säger att dom som får i sig mycket litium via sitt dricksvatten löper mindre risk att begå självmord.

http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/litium-i-dricksvattnet-minskar-antalet-sjalvmord

Jag skulle till min samtalskontakt idag men jag pallade inte. Jag har legat i sängen  med fördragna gardiner och laddat upp mig. Det är inte så deppigt som det låter, mest bara skönt och behövligt.

Jag har varit uppe flera gånger inatt för lillen har varit ledsen och behövt kramar och törstig och tappat dom där rackarns tuttarna hela tiden. Trodde ni att tvättmaskiner slukade strumpor? Ni skulle bara veta hur många nappar som spårlöst försvinner i vår spjälsäng. På natten fumlar jag och gräver runt för att hitta den tappade tutten och även fast det låg flera reservtuttar där går det inte att hitta en enda. 

Men det är klart att det känns bra att ta hand om mitt barn. Min famn är alltid tillgänglig för honom, både dag och natt. Men sen måste jag vila för att orka med. Och tyvärr innebär det att jag inte tar mig ut på hela dagen, även fast jag bör träffa min samtalskontakt.  Men jag behöver också vila eller sova för annars blir jag koko och fixar ingenting. 

Det är ganska fullt upp att vara sjuk. Det är terapi, läkare, möten, receptförnyelser, intyg och papper som ska grejas med och apoteksbeställningar som ska göras i tid. Ibland pallar jag, ibland inte. Och jag känner mig usel och oansvarig som avbokar tider och möten men vafan, det får jag sluta säga åt mig själv! Jag orkar inte vara en så hård domare mot mig själv, inget blir bättre av det.

Jag snubblade över den här videon med John Gray. Han berättar om hur naturligt litium är lösningen på bipolär sjukdom. Litium är en mineral som finns naturligt i jordskorpan och frukt och grönt som växer i naturen innehåller ofta små doser litium.  Han menar att bipolär sjukdom är ett resultat av litiumbrist.

Det litium som bipolära brukar få via sjukvården är syntetiskt framställt och beter sig därför annorlunda jämfört med naturligt litium. Den syntetiska varianten är giftig och kan även vara dödlig i höga doser, det finns också massor av läskiga biverkningar som dom flesta brukar känna av. Man måste regelbundet mäta hur mycket litium man har i kroppen för att inte riskera en överdos. 

Naturligt litium däremot är minst lika effekivt men ger inte biverkningar. Så alltså, kolla in den här videon! Ett helt nytt spännande spår som jag ska kolla vidare på.

http://m.youtube.com/watch?v=pZhLPOxtnzQ

Kolla även in den här sidan för mer information. http://regaf.123minsida.se/

Jag hittar bara utländska sidor som säljer litium, säkert på grund av för liten marknad. OBS! Kolla upp detta med din läkare innan du slutar eller börjar med någon ny medicin. Du ska aldrig göra sånt på egen hand!

En sida som säljer litium: http://www.lootuskauppa.fi/epages/OVK.mobile/?ObjectPath=/Shops/27052009-143228/Products/1304&Locale=sv_SE

Fy fan, idag är det inte bra. Imorse fick jag ta mig igenom minut för minut. Jag vill bara dra, jag vill vara ifred och jag vill bara ligga! Låt mig varaaaa!!

Jag har inte kunnat ha mina vanliga rutiner med sömn, meditation och motion. Vi har haft huset fullt och det går inte att meditera för var jag än är lever det om. Sonen sover dåligt för att vi är borta. Jag har tagit någon promenad här och där men då måste någon vara barnvakt för vi tog inte med någon barnvagn.

Matvanorna är katastrof. Jag har bara ätit skit och jag kan fan inte sluta för jag är så jävla beroende när jag väl börjar! Det går inte att sluta, jag är deppig och det är socker och chips överallt. Imorse tryckte jag i mig choklad med gråten i halsen. Igår hetsåt jag chips och hjärtat bankade hårt i två timmar efteråt.

Lillen har varit hemma från dagis i typ 2 veckor och det är stängt ännu en vecka. Vad är det för dagis som har stängt flera veckor? 

Jag har också slarvat med medicinerna för jag tappade bort dom så det blev ett glapp. Inte ok! 

Imorgon ska vi åka bil tio timmar. Idag ska sambon göra en massa jävla viktiga grejer så jag måste vara själv med sonen och jag orkar inte. Jag har inget tålamod. Jag funderar ärligt på att rymma ut genom fönstret och bara gå och lägga mig någonstans. Någon som har en tom källare eller något annat mörkt och tyst ställe jag får låna? 

43 dagar sedan förra svackan, nu är det dags igen. Hatar det här!!!

Jag har tidigare skrivit lite om Sean Blackwell, en kille som fick diagnosen bipolär men som vägrade acceptera läget och gav sig ut på en själslig resa där han frågar sig själv om han är bipolär eller om han håller på att vakna upp?

Har ni andra bipolära haft starka andliga upplevelser? Känner ni er nära något stort när ni är hypomana/maniska. Som att ni är något på spåret? Så känner jag.

Som omedicinerad hade jag vissa tillfällen när det hände massor. Ofta var det på nätterna och jag var uppfylld av en kraftfull närvaro, jag såg färger tydligare och hela jag vibrerade. Såna nätter kunde jag lyssna på vacker musik och få så starka insikter att jag skakade. Jag kunde processa saker och skriva av mig från djupet av mitt hjärta.  Ibland tog jag med hunden ut varma sommarnätter och bara han och jag och den vackra naturen existerade! 

Jag kude gråta av lycka när solen gick upp och varken tid eller stress fanns. Jag var här och nu. Såna nätter hände nåt stort, jag vet inte vad men jag fick inte störa det. Nu har jag inte så längre. Jag saknar det ibland, jag kan få en liten touch av det ibland men aldrig hela nätter eller dagar som det var förut.

Nu får jag istället sova, vara lite mer jämn och fixa rutiner och det är ju bra det med. Ändå blir jag lite glad på nåt sätt när jag ser den här videon. Den är lite flummig och jag gillar det, jag börjar tänka själv istället för att bara acceptera.

Så här är "The real cause of bipolar disorder". 

http://m.youtube.com/results?q=the%20real%20cause%20of%20bipolar%20disorder&sm=1

Se också den här som tar upp det jag pratar om ovan:

http://m.youtube.com/watch?v=g5VLtJeeEpA&list=PL3626457D3F0BB736

Det snackas mycket om hur dålig psykvården är men jag har många bra erfarenheter.  

Visst har jag träffat ett stort antal "tomtar" men även folk som har givit mig så otroligt mycket. Min förra samtalskontakt hade jag till och från under tre års tid. Hon kom ut till mig ibland, hon fixade med praktiska saker, lyssnade och stöttade och kom med förslag och hon var så glad och varm och positiv. Som en extramamma! 

Både min förra och min nuvarande läkare är inställda på att hjälpa så gott dom kan. Dom har varit lyhörda och påhittiga och väldigt kunniga.

Jag verkar också ha fått en superbra samtalskontakt nu. Hon har fått igång processer i mig genom att ställa exakt rätt frågor så jag själv börjar klura ut problemen och svaren. Hon finns tillgänglig på sin direkttelefon varje vardag och hon känns äkta. Hon bryr sig och är som en kompis fast otroligt kunnig på psykiska sjukdomar. 

Idag hade jag möte med myndigheter och jag har varit så orolig inför det. Jag har svårt att fokusera på det dom säger, ofta blir jag spänd och börjar skaka eller gråta och jag kan bli aggresiv i min ton vilket inte brukar vara till min fördel.

Men min samtalskontakt följde med och förde min talan och hjälpte mig igenom det! Hon fixade blanketter och läkartider och gav mig snorpapper. Vilken lyx! Fy fan vad tacksam jag känner mig idag.

Jag har turen att ha en sambo, mamma och syster som kan hjälpa mig också men jag vill inte dra in dom i min sjukdom hela tiden, jag vill klara det "själv" ibland också. Min samtalskontakt jobbar med det här och får betalt för det så det blir en annan grej

Har ni dåliga psykkontakter, byt! Vi har vårdval i Sverige och du får gå vart du vill.  Eller säg till så får du byta läkare eller kurator tills du hittar rätt för det är så viktigt för tillfrisknandet.

Detta är ett 7 minuter lång klipp om bipolär paranoia och det är ett alternativt sätt att se på det. Det finns en serie klipp, gjorda av den bipolära författaren till boken Am i bipolar or am i waking up?
Han ser det som en missförstådd sjukdom som egentligen är något helt annat.
 
Jag hatar att prata om min paranoida sida men det är viktigt att jag gör det. Jag tycker det är obehagligt och är rädd att fastna i en psykos om jag gräver i det allt för mycket. Men den här videon satte ord på massor av mina känslor och jag fick en massa nya sätt att se på min paranoia. Jag kommer skriva mer om detta synsätt på bipolär sjukdom framöver.
 
Så, en varning vill jag ge er. Klippet innehåller lite obehagliga bilder och innehållet kan ändra hela er syn på er sjukdom. Jag gillar att se saker från nya vinklar men det kan också starta igång en överaktiv hjärna
 
http://m.youtube.com/results?q=bipolar%20or%20waking%20up&sm=3

En bipolär kvinna kunde sluta med sina mediciner tack vare Lchf

http://www.kostdoktorn.se/lchf-och-bipolar-sjukdom

Hon botade sig från bipolaritet och skrev en bok. Ganska lång video, hon pratar om en total hälsa och raw food.

http://m.youtube.com/watch?v=rpUeS8U15q4

Natural Healing for Bipolar Disorder: A Compendium of Nutritional Approaches heter hennes bok och den finns att köpa på engelska. 

En intressant hemsida med ett annat sätt att se på sjukdomen. Massor av "success stories".

Www.bipolarorwakingup.com

Okej, folk ser mig bara när jag mår bra för det är då jag orkar umgås. Den här frågan fick jag förra veckan - Vad gör du på dagarna nu när du är ledig? Öhh... Jag är 100% sjukskriven. 

Ledig? Jag känner mig aldrig ledig. Det känns som att jag aldrig hinner med måsten, pappershögen med räkningar växer och den skulle nog bli ett berg om inte min sambo skötte allt sånt. Jag har bara olika strumpor för allt ligger i smutstvätten. Vissa dagar har jag sån ångest att det knappt går att finnas. Då stänger jag av mobilen och tårar rinner medan jag kramar om mina ben hårt, hårt. 

Jag är paranoid och tror att lastbilen utanför spionerar på mig. Därför vågar jag inte gå på toaletten för då kommer chauffören kunna se mig genom köksfönstret och få reda på att jag är hemma. Jag kryper in i mitt mörka rum och sover och sover för jag är helt slut i skallen för det mesta. Väckarklockan ringer och jag släpar mig ut till bilen med tårarna i halsen för att hämta på dagis.

Personalen surrar och det enda jag känner är att världen håller på att rasa men jag ler lite och är artig. 

När lillen är hemma går allt fokus till honom! Vi busar, kramas, borstar tänder, bråkar om pyjamasen och ibland måste jag strunta i allt annat för min son kommer först. När han har somnat och jag har klarat av ännu en dag känner jag mig så stolt! När jag har kämpat hela dagen för att vara mitt bästa jag och lyckats då har jag gjort mitt jobb.

Allt det här skulle jag vilja säga men det är inte lönt. Så jag ler lite och ger ett artigt svar.  Jag har märkt att folk ändå inte förstår, jag blir bara missförstådd och frustrerad över deras följdfrågor.

Många säger att dom skulle ha så tråkigt om dom bara gick hemma hela dagarna.  Självklart skulle dom det för dom är friska! Är man pigg och stabil är det självklart lätt att jobba och hitta på grejer. 

Jag har idag inget intresse som jag orkar utöva, inga nära vänner för det tar för mycket energi och det är knappt jag orkar vara vuxen. Mycket ligger på min sambo och min mamma och syster hjälper oss massor.  Det är därför jag ska bli frisk! 

Det här kommer ibland få bli min gnälldagbok men framförallt vill jag fokusera på vad som är bra för min hälsa. För såhär ska man inte behöva ha det.

Så jag kanske verkar hurtig den där lilla stunden vi träffas men det är för att jag inte orkar släppa in dig.