FRÅN GALNING TILL GURU

På söndag 19.00 visas "Den som inte får finnas" på 2an. Det handlar om personer med aspergers och jag tycker det är viktigt och intressant.

Ett annat tips är att kika in på Fannys blogg arsinoe.se. Den rabiata orakade rabiesfeministen kallar hon sig själv och redan där är jag fast! Jag blir lite glad av unga, arga människors som har en poäng, det är förändring, det är en friare framtid! 

Så sant! Jag läste det i någon tidning och det var så klockrent i all sin enkelhet. Köper jag hem chips äter jag chips. Köper jag hem massor av frukt äter jag frukt. Jag planerar alltid våra middagar, skriver ner ingredienser och följer min inköpslista. Annars brukar det hamna massor av grejer i kundvagnen och ofta när jag kommer hem är det ändå inget som går att koka ihop till en middag. 

Ofta får man tips om att storhandla men jag tycker nästan det är bättre att handla lite då och då. Om jag storhandlar vet jag ju inte ens om jag är sugen på det jag köpt 8 dagar senare, dessutom glöms massa bort och kastas. När jag småhandlar går allt åt varje gång och kylen blir tom.

En annan självklarhet är att om du inte går i affärer så handlar du inte! Alltså jag har lärt mig att det är en dålig ide att strosa runt planlöst på stan för jag köper alltid nån onödig grej. Eller om jag går in på ica bara för att köpa tuggummi då kommer jag ut med 13 andra varor som var på extrapris. Imorgon vill jag åka till en stor loppis, bara för att kolla, men jag vet att jag alltid köper massor. Det kostar ju bara en tjuga tänker jag men slår man ihop alla små kostnader blir det rätt mycket varje månad. Jag försöker hitta på grejer som inte involverar shopping istället. 

När jag står med en vara i handen brukar jag tänka: Måste jag köpa den här idag eller kan den vänta till imorgon? Gäller det blöjor eller diskmedel brukar svaret bli nej, det behövs idag. Gäller det armband eller ett paket kakor brukar svaret bli ja, det kan vänta! Känner jag fortfarande sug dagen efter kan det vara värt att köpa men ofta försvinner suget samma dag och jag låter bli att köpa varan.

Det kanske bara är jag som har lite risigt med pengar som håller på såhär men även om man har pengar är det ganska onödigt att slentrianshoppa. Slöseri på resurser! Fast där kan man ju motivera sina loppisfynd för det är ju en väldigt miljövänlig shopping...

Först tyckte jag det lät lite tråkigt med ett kvinnohistoriskt museum. Jag förväntatde mig en utställning med torra gamla tavlor föreställandes kvinnor från 1800-talet och kanske några meningar om vem som har gjort vad. När jag kommer dit möts jag av något helt annat!

Det ser litegrann ut som spökhuset på Gröna Lund, det hänger tygremsor för dörren som leder in i ett mörkt rum. Först får man ta av sig jacka och skor och sedan vänta på att en stor timer som sitter ovanför dörröppningen ska visa 00.00.00. Så är det dags! Nyfiken glider jag in i rummet som är en mörk skog. Det är långa höga träd, vackra toner som stämningsfullt ljuder över skogen och på golvet är det mjuk mossa. Allt i tyg såklart. 

Jag välkomnas av en man som börjat prata om feminism, att en del är bekanta med det medan andra skjuter begreppet ifrån sig. Han pratar i kanske fem minuter och jag börjar känna mig peppad! Yes, en feministskog med pratande tv-skärmar, intressant.

Jag går fram till nästa skärm. En flicka leker med två dockor och genom dockorna spelas en pjäs upp om hur det var att bli änka förut. Eftersom inte kvinnan fick jobba blev det svårt för en änka att klara sig, hon fick bli piga eller gå till ett kloster. Men pigorna blev ju slagna hävdar ena dockan, ja men annars dör vi. 

Skogen är tät men det finns en stig att följa, det är mörkt och dunkelt men likt verkligheten har vi börjat trampa upp en stig som leder oss framåt. Skärmarna berättar vidare om kön. Hur många kön finns det? Vad är naturligt och inte? En kvinna kan faktiskt ha manliga kromosomer, vad blir hon då? Vi opererar om oss till antingen män eller kvinnor för ett kön måste vi ju tydligen ha.

Och historieböckerna, varför ekar dom så tomma när man letar efter kvinnor? Två självgoda män har en dialog om hur dom minsann bör platsa där och inte kvinnorna, det svagare könet. 

Att kvinnor förut inte ansågs myndiga tas upp, när kvinnor fick börja utbilda sig, rösträtt och fattiga familjer som säljer sina flickor är också ämnen det talas om. Mot slutet är det flera skärmar bredvid varandra som argumenterar och en man på skärmen blir tillslut irriterad och ropar, Men håll tyst! Måste du prata om det här, det blir jobbigt när du öppnar munnen! Sluta prata om såna privata saker. Hans svar är riktat till dom kvinnor som påpekar orättvisorna, en reaktion som jag själv fått bevittna några gånger. Det är obekvämt för andra, men är inte det meningen?

Sista anhalten i skogen är en mörk tunnel. Vi hör saker viskas som "Jag ska våldta dig","hora","du ska vara glad att någon vill knulla dig" och flera andra obehagliga saker. Saker som jag och många andra kvinnor har fått höra sen vi var alldeles för små. Jag kommer ihåg när en klasskompis sa det till mig när jag gick i femman, jag ska våldta dig. Det är inte överdrivet, det är vardag. 

Jag går ut ur skogen, in i ett ljust och öppet rum.  

Här kommer vi in på ämnet ålder. Hur kvinnor i alla tider har jobbat gratis i hemmet, alla dessa kvinnor som givit allt för familjen och senare blir till fattiga och bortglömda tanter. Alla dessa tanter som har uppfostrat barn, hjälpt sina män och spridit kärlek och värme till världen, inte står det något om dom i historieböckerna. Jag gillar tantparaden i mitten av rummet. Den sista tanten vänder sig lite trotsigt från dom andra. 

Det står tänkvärda citat om ålder och tid uppsatta i rummet. Min pappa sa en tänkvärd grej, förut fanns bara timmar, man räknade inte tid i minuter och sekunder som vi gör nu. Vi har bestämt hur man ska vara och klä sig baserat på några siffror. Äldre är inte värda lika mycket, dom är snarare en börda som kostar pengar. Det står på väggen en liten förklaring till varför museet ser ut som det gör. När dom började leta efter historiska kvinnor hittade dom bara män och blanka tomrum efter kvinnorna. Alla kända tavlor är målade av män, alla stora upptäcksresenärer är män, alla kända uppfinnare är män och så vidare...Därför tog dom upp denna orättvisa. 

Jag gillar det. Här får jag sitta bland mina egna erfarenheter och åsikter, det är sånt här jag behöver för att inte känna mig ensam i kampen. Sånt här får mig att orka fortsätta vara obekväm. Det kanske är basic feminism för många men många är också helt oinsatta och jag hoppas dom hittar hit. Det är inte jag som inbillar mig, det är och har varit fruktansvärt ojämställt.

 Så länge det ser ut såhär kommer det fortsätta vara flest kvinnor som är sjukskrivna och mår dåligt. Flest unga tjejer som skär sig och svälter sig. Vi behöver höras! Rabiata och radikala, en stark röst hörs bättre. När vi börjar synliggöra orättvisorna kan vi också tillsammans jobba mot dom. Och ja det finns många andra orättvisor som behövs kämpas för men just nu handlar det om denna, man behöver inte lösa alla världens problem för att sen kunna gå in på såna här "petitesser". Men männen dåråå vrålar någon! Men tänk alla fattiga barn! Alla problem är just det, problem, men en person kan inte kämpa för alla. Dock finns det många feminister kämpar många fighter samtidigt. 

Idag ska jag till läkaren för medicinuppföljning och jag passade på att åka förbi stadsbiblioteket. Mina spår är lätta att följa, dreglande och upphetsad smyger jag längs hyllorna och letar fynd. 

Hittade tidningen Vego som jag sitter och läser just nu med utsikt över älven, en helt vegansk mattidning som är inspirerande och fräsch. Jag insåg att det fanns flera hyllor med film och massor av musik! I behov av lite skratt lånade jag Monty Phytons Life of Brian, den kommer garanterat förgylla kvällen.

Nu ska jag gå och leta reda på skivor att lyssna på i bilen, ska se om jag hittar lite barnvisor att sjunga på väg till dagis. 

Vi har ju dessutom fått ett alldeles fräscht och coolt kvinnohistoriskt museeum som jag ska inspektera idag. Jag var där förra veckan med sonen men det här museet innehöll massor av videoskärmar med långa diskussioner så det var svårt att kolla på det med en busunge som sprang runt, runt. 

Härlig dag! Jag är pigg och glad och njuter av alla nya intryck som kulturen för med sig. Helt gratis dessutom, galet lyxigt! 

Jag låg i sängen och kände hur den skakade till lite. En stund drömde jag mig bort och föreställde mig att det var min hund som hoppade upp och snurrade två varv innan han la sig ner mot mina ben och stoppade in nosen i mina knäveck som han brukade göra. Jag hörde i mitt inre hur han suckade sådär mysigt som han gjorde när han var nöjd. 

Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Den här sorgen är så stor att den bara kan pysa ut i omgångar. 

Han har hängt med mig överallt! Vi har rest över hela landet tillsammans. Vi har åkt båt och tåg och buss och han har legat på golvet och släppt fisar som har luktat så illa att medresenärerna har stirrat lite olustigt på mig. Han har följt med mig på dom flesta jobb jag har haft och det har hänt att han har ätit upp min lunchlåda både en och två gånger. Han brukade följa med mig när jag åkte för att handla och då satt han stolt på förarsätet och lät dom långa öronen fladdra framför fläkten. Han älskade att följa med till stallet och springa i full fart bredvid en galopperande häst, fick han dessutom tag i en liten färsk lort var lyckan total. 

Det är så ofta som jag bara har velat gräva ner mig i mörkret och känt mig ensam men han har pushat mig att bara ta en promenad först. Dom där promenaderna brukade bli långa härliga skogsturer och när vi väl kom hem hade jag glömt att jag mådde kasst. Dessutom är man aldrig ensam när man har hund! Nu när han är borta känner jag mig ensam på ett sätt som inte jag har gjort på elva år. Det är tomt.

Han har lärt mig massor! Tack vare honom insåg jag värdet av motion. Jag hade nog aldrig gått ut och tagit en promenad innan jag fick honom. Efter ett tag började jag vandra och vi kunde vara ute tre timmar ibland och bara gå och njuta. Jag kommer ihåg en vår när allt var lite kaos, det var då vi började promenera som mest. Jag laddade min mp3 spelare (ja det var förut innan mobilerna gick att ladda med musik) och när jag kom ut i vårvädret så fick jag ro, alla tankar går lättare att tänka utomhus. Det var en period utan jobb, utan tider att passa och jag drömmer mig tillbaka till våra promenader längs älven och i dom djupa skogarna där vi fick vandra ifred. 

Han har också ändrat min syn på hundar. Innan läste jag böcker om lydnad och uppfostran men när den här lilla lurviga filuren kom hem till mig insåg jag att han också har en egen personlighet. Att han var en individ som finns till för sin skull, precis som jag. Han finns inte till för att göra trick eller gå fot och aldrig få bestämma själv. Jag ägde inte honom, vi levde tillsammans. Han blötte inte ner min soffa när han kom ut från ett bad, han blötte ner vår soffa. Det var lika mycket hans hus och hans grejer. Är man kompis med någon ska det vara jämlikt och att respektera varandra för den man är föder en hänsyn som båda drar nytta av, det blir ett samspel utan att behöva skälla på någon eller träna in vissa beteenden.

Ibland förlorade jag tyvärr humöret och någon gång när han har dragit iväg eller skäller så att sonen vaknar har jag rytit till och tagit tag i honom. Det är inte okej och jag fick direkt dåligt samvete. Han ruskade alltid på sig och sen var det glömt. Jag visste att det här förtroende är något man inte får förstöra. Vad jag än gör kommer han avguda mig och det är ett jätteansvar för mig att inte utnyttja det på något vis. När vi var hos veterinären eller gjorde något annat läskigt tittade han bara på mig och litade på att det blir bra, aldrig har han försökt nafsa eller något sånt utan han bara litade på mig.

Ibland har någon pojkvän velat putta ner hunden från sängen men jag har faktiskt hellre puttat ner pojkvännen och sovit med hunden. Vi delade en dubbelsäng han och jag. Han på ena sidan på rygg med tassarna i vädret och jag bredvid honom. När han vaknade brukade han låta som en gris och åla runt i sängen tills jag började skratta. Att ha hund är som att bo med en clown, han var så himla rolig och charmig. När han sov kunde jag titta på honom och hjärtat nästan sprängdes av kärlek, precis som när jag idag kollar på min son.

Han blev tvärt gammal. Först började ögonen mattas av och bli sådär gråa som dom blir på gamla hundar. Sen började han bli lite stressad, han gick runt och pep ofta och en dag när vi var ute och gick blev han jättehalt. Han hoppade fram på tre ben. Jag hade redan börjat ställa in mig på att han skulle avlivas men den där promenaden blev det avgörande. När vi kom hem fick han en smärtstillande tablett men den hjälpte inte så mycket. Jag visste att det var dags. En gång förut har jag väntat för länge med att avliva ett djur och det gör jag aldrig mer om.

Just den dagen lyssnade jag på Anna Ternheim - Wedding Song och här är ett utdrag som är så fint:

Not the first time I saw you

But I knew I want to spend some time

Half a day then a half a life time pass by

Until now, I never knew for who

For you my dear, promises I made, I made for you my dear

As close as one can get I got to you my dear, then you should know

I won't let you down this time, I won't let you down this time.

Refrängen, "I wont let you down this time" gick rakt in hjärtat. Jag var tvungen att göra det som var rätt för honom även om det smärtade. 

När vi var hos veterinären visste jag att jag gjorde rätt men det gjorde ändå så himla ont. Efter att han hade fått sprutan tog jag honom i min famn och kramade hårt, hårt medan jag tackade honom för allt. Jag sa åt honom att jag älskar honom och att han gärna får hälsa på. Han blev mer och mer tung och tillslut var han borta. Jag luktade på honom en sista gång. Han luktade alltid så gott mellan ögonen, en bit upp på pannan, just där hade han en speciell söt och varm doft. 

Fastän det snart är ett halvår sedan hänger hans koppel fortfarande vid dörren. Fortfarande känns det som att han är här för jag är så van vid det, det är som så självklart att han ligger och sover nånstans eller att han kommer och äter upp den där lilla brödbiten som landade på golvet. 

Sorg har något fint i sig. Att jag saknar honom så mycket betyder också att jag har fått älska någon så mycket. Tårarna rinner medan jag skriver det här men jag tror det är bra för mig. Jag saknar dig gubben min.

Jag gick och la mig och sov tidigare idag. Jag sov 2, 5 tim och hade lätt kunnat sova mer. Nu ska jag snart gå och lägga mig igen, känns som om jag bara vill sova tills känslorna lugnar sig. Det gnager i magen! Jag vet inte om det är ångest eller om det är allt skräp som jag har tryckt i mig för att jag mår dåligt. Säkert båda delarna. 

Jag önskar att jag kunde skriva att allt är bra hela tiden nu, att jag helt magiskt aldrig mer kommer bli ledsen eller att jag har tappat min enastående förmåga att äta en stor påse chips på bara några minuter när jag är ledsen. Ja, jag vet allt jag borde göra istället och jag fixar att göra bra val väldigt ofta nu för tiden men inte alltid! Om jag endast gjorde bra val och var pigg och frisk skulle den här bloggen inte behövas. Då skulle jag automatiskt ta hand om mig jämt och det skulle inte behöva kämpas. Jag är ingen guru ännu men jag siktar på det! Ibland är det svajigt men det betyder inte att jag ska sluta försöka följa den här vägen.

Jag är så trött och borde ta mig ut men bara att klä på mig känns jobbigt så jag stannar inne, blir mer trött och saker slutar plötsligt kännas lika viktiga.

Skitsamma. Jag måste bara ta mig igenom den här dagen! Om det så krävs åtta chipspåsar och tusen bekväma soffor att somna i, bara jag fixar det till imorgon utan att bli galen. Så känns det då och alla bra, hurtiga val kan gå och ta sig i röven. 

Jag tror jag vet vad det sitter i... Dels är det nog skuldkänslor för att jag var en så usel mamma idag. Men sen ligger det ett stort och jobbigt problem som växlar i styrka inom mig. Det är det här jäkla problemet med pappas fru som jag tjatat om flera gånger. Det är väl ingen unik historia, pappa drar, skaffar ny familj och styvmamman är en häxa. Han lämnade mig och valde henne. Nu har hon också lämnat mig! Vad fan, älskar man inte barnen ska man lämna pappan ifred. Hon borde ha gått sin väg när hon insåg att det inte funkade istället för att ta min far. Äntligen ville jag reda ut alla knutar men det blev ett slag rakt i solar plexus istället. Jag har fått så mycket oförtjänt skit nu dom sista veckorna bara för att jag ville prata ut och reda ut alla gamla knutar. 

Lilla barnet i mig är jättesårat. Jag är så ledsen och förvirrad och det är flera år av gamla känslor som frigörs. Det här kommer kanske bli en längre och mer rutten process än vad jag trodde... 

Jag är trött som sagt och vissa dagar pallar jag inte att göra så mycket, som nu i helgen tex. Jag sparar energi till sonen för det är han som är viktigast och sen finns det lite över till matlagning och en dusch om jag har tur.

Tvätten börjar växa sig vild och sopsorteringen överfaller mig med sin slemmiga uppenbarelse varje gång jag öppnar dörren till sopskåpet lite för fort. Sista veckorna har det gått att pussla in maximalt med sopor där men nu börjar det bli ohållbart. Sambon skulle behöva mer uppmärksamhet och kärlek men jag orkar inte ens hälften av det jag önskar dagar som denna. Det ligger ruttna potatisar i en låda i skafferiet, lösningen var att lägga dom ännu längre bort från allt annat, som att promenaden till soptunnan hade tagit för mycket energi. 

Just nu känner jag inget speciellt engagemang för mitt 12-stegsprogram trots att jag borde vara så himla tacksam att det finns. Som att det är ett krav att hela tiden älska att göra allt man bör. Jävla skitprogram som bara känns som en stor grupptrycksgrupp ibland.

Oj vad bitter jag låter! Såhär snabbt kan det vända, från peppad till förstenad. Och jag har väl lite insikt i att det snart kommer vända tillbaka men ändå känns det alltid lika hopplöst att hamna här.

Jag älskar dokumentärer och måste tipsa om Bully som går på kunskapskanalen 22.00 ikväll. Väldigt stark och jobbig att se men det är en viktig dokumentär!

Igår kände jag mig orolig och konstig. Skulle sova men fick bara obehagliga känslor och jag var ensam hemma. Fast inte helt ensam, nu har jag två små råttkompisar på övervåningen! Jag gick upp dit och satte mig med dom och vips så var jag i ett helt annat känsloläge. Djur är så fina, dom är dom bästa vänner vi kan ha. Stora som små, alla är dom helt underbara!

Råttor är ofta ett djur som folk är rädda för eller tycker är äckliga. Dom skulle bara veta hur tam en råtta blir. Dom hänger gärna med dig hela dagarna och går att träna och leka med. Och nej, våra tamråttor har inte sjukdomar eller pest.

 Bilder på mina flickor, Berit och Betty, dyker snart upp här på bloggen!

Ursäkta att jag skriver så lite nu. Det är dåligt med sömn för tillfället och dom stunder av egentid jag får vill jag spendera på annat än att skriva.
Men snart kommer jag åter med ny energi!

Jag älskar nyårsafton! Det är en magisk kväll för mig, ofta befinner jag mig i ett andligt tillstånd medan fyrverkerierna lyser upp himlen med sitt vackra skådespel. Överallt är det glitter, leenden och förhoppningar.

Min nyårsafton igår var inte så givande, tänkte vara "barnvakt" så sambon fick åka på fest. Jag föreställde mig en lugn kväll där jag skulle meditera och lägga tarotkort inför det nya året medan jag smuttade på en smoothie och kollade på raketerna från balkongen.

I själva verket fick jag trösta ett ledset barn som inte kunde sova och på tolvslaget befann jag mig mitt ingenstans på en halkig väg i en kall bil. Jag lyckades se en raket i backspegeln. Vi somnade sent och idag har sonen varit övertrött och suttit som klistrad på mig medan han har varit missnöjd. Trött är jag! Igår tog jag ut alldeles för mycket från energikontot, det är inte bra att övertrassera sådär. Ska gå och sova för andra gången idag. Har också ont i skallen, två dagar utan kaffe. Aja, men måendet är faktiskt ganska bra ändå!  

Tarotkorten får jag ta fram ikväll. Jag brukar lägga en "stjärna" inför det nya året och det är ofta en bra vägvisare på vad som ska komma och vad jag bör se upp med. 

En artikel om Coca cola.

http://newsner.com/2014/12/han-drack-10-cola-om-dagen-jag-trodde-aldrig-det-skulle-bli-sa-har-stor-effekt/

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om sex. Sex är bra, det är nyttigt och frigörande! Sex är ett utmärkt sätt att vara i nuet och visa sig själv kärlek. Idag snubblade jag över en text om att orgasmer är bra för hjärnan och då kom jag ihåg att jag ville skriva om det här.

Älska din kropp. Sluta skämmas. Ha sex med dig själv, med någon annan, med flera andra, gör precis hur du vill och njut av det!

http://www.improveme.se/new/magazine/category/sex-intimt/article/8057/orgasmens-pverkan

Mitt barn är sjukt och jag har lagt bort mobilen och haft fullt fokus på att pyssla om honom eller sova när han sover. Jag återkommer lite oftare när han mår bättre!
Kram

Det har varit strul med bloggen inatt men nu är den uppgraderad så att jag kan ta emot alla besökare! Sidan hade en gräns på antalet träffar och det är ju jättekul att så många har hittat hit.

Oj vad tacksam jag är att vi har bibliotek! Vilken bortglömd skatt det är. Jag lånar ständigt hem tre-fyra böcker åt gången och läser alla samtidigt. Vill jag ha något som inte finns beställer jag hem det och efter några dagar står boken i en hylla och väntar på mig. Dom köper till och med ofta in böcker om man tipsar om någon speciell bok som dom inte har. 

Sista månaderna har det blivit massor av kokböcker, forskning, näringslära, historia och barnpsykologi. När jag har böcker hemma är det lätt att låta bli tvn.Tv-tittande gör mig slö och jag blir pumpad med en massa påtvingad information.  Böcker är en helt egen värld, jag bestämmer vad som ska pumpas in. Hellre lär jag mig hur hjärnan fungerar än vem som har strulat med vem hos en hemmafru...

Martina Johansson har länge varit en förebild inom Lchf för mig. Hon är oerhört kunnig och skriver enkelt och lättförståeligt.  

www.highfatfitness.net om ni vill kolla hennes blogg, dessutom har hon skrivit böckerna Fettfrälst och Hormonbibeln. Den senare ska mitt bibliotek köpa in och reservera åt mig! 

Tack Sverige för biblioteken!