Om

Jag har borderline, bipolär sjukdom typ 2 och beroedesjukdomen. Mitt mål är bli helt symtomfri men det kommer krävas massor av jobb!

Nu provar jag mig fram med lchf, vegankost, raw food, meditation, motion, ändrad medicinering, bön m.m. Dessutom håller på jag att utesluta så mycket kemikalier som möjligt och minska all stress.

Till min hjälp har jag även 12-stegsprogrammet och med en terapeut på psykiatrin. Nu ska jag bli frisk!


Instagram: nuskajagblifrisk.bloggo.nu 

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg i kategorin 12-steg

Tillbaka till bloggens startsida

Guds vilja

Jag ber varje morgon om att få följa guds vilja istället för min och jag lämnar över allt till gud. Obs! Jag har ingen gud som är kopplad till någon religion, min gud är min gud. Men jag funderar såklart på vad som är guds vilja och vad som är min vilja.

Igår var jag på möte och i programmet (12-steg) pratar vi mycket om guds vilja. Jag funderade igår och jag har en teori om att guds vilja sitter i magkänslan, när jag följer mitt hjärta istället för rösten som håller till i huvudet, "förståndet". Förståndet är baserat på tidigare erfarenhet och saker man fått lära sig och hört andra berätta om, förståndet är inte alltid förståndig utan kan säga åt mig att något är farligt fast jag inte ens har provat. Förståndet kan också ändra sig hit och dit. Först kan man tänka - Nej!  Som sen kan bli ett kanske eller ett ja eller ett aldrig i livet beroende på dagsform och katastroftankar.

Magkänslan däremot, hjärtats väg, det är en djupare känsla. Det är den konstanta känslan som berättar samma sak för mig under tiden som förståndet ändrar sig hit och dit. Det är det jag vet att jag måste göra även om förståndet säger annat. Om jag bara lyssnar så hör jag hjärtats röst mycket tydligt. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

12-stegsprogrammet

Jag jobbar i programmet eller gemenskapen som vi också brukar kalla det. Det är en självhjälpsgrupp som är kostnadsfri och du bestämmer själv när och om du vill vara medlem. Det finns olika grupper inom programmet. En del fokuserar på sex och kärleksberoende, en del på spel, överätande, kriminalitet och så vidare. Är du intresserad av att få hjälp kan jag garantera att du kommer hitta en grupp som passar just dig!

Det program som jag jobbar i fokuserar på hur beroendet som helhet påverkar oss. Det är egentligen inte drogerna som är ett problem, droganvändandet är bara ett symtom på beroendesjukdomen.

Det enda kravet för medlemskap är en önskan att sluta använda droger. Man kan alltså delta fast man inte är drogfri. Men om man börjar använda sig av programmet så försvinner till sist behovet av att använda droger. 

Vad gör vi då? Man brukar säga att det finns fyra delar som är grundpelarna för att sluta använda droger och börja tillfriskna. 

Stegen, möten, service och sponsorskap. Jag jobbar med stegen med hjälp av ett häfte som heter stegarbetsguiden. Där finns tolv steg och massor av text om vad steget handlar om och frågor man svarar på genom att skriva. Det liknar KBT, du jobbar med dig själv för att livet ska bli lättare att leva.  Medan jag jobbar i ett steg brukar jag få aha-upplevelser. Jag hittar röda trådar och lär känna mig själv på djupet. 

När man är klar med ett steg lämnar man över det till sin sponsor. En sponsor är en person som har gått före dig och som vägleder dig genom stegen. En sponsor kan också finnas tillgänglig på telefon eller träffas om du behöver hjälp eller behöver prata med någon. Vissa ringer sin sponsor varje dag och vissa ringer en gång i månaden.  Ibland kan man få uppgifter av sin sponsor, tex att man ska läsa i våra böcker eller öva sig på något man tycker är svårt. När du lämnar över ett steg brukar man träffas, göra lite kaffe och surra. Man går igenom varje fråga och ofta blir det diskussioner om det man har läst eller så kan din sponsor peka på ett problem som hen märker att du har. 

Det finns inga rätt eller fel. Stegfrågorna speglar dig, vem är du och hur beter du dig och hur reagerar du? Vad vill du förändra och vad vill du förstärka? Varför blir relationerna till andra jämt knas?

Service innebär att tex hjälpa till att öppna möten eller att föra gruppens talan på ett av våra distriktsmöten som sker några gånger per år. Det kan även handla om att koka kaffe eller fylla på med drickor. Vi har ju inga anställda, ingen som bestämmer eller styr, utan alla vi medlemmar hjälps åt att se till att allt flyter på som det ska.

Mötena är väl den mest kända delen. Vem har inte sett på tv hur man samlas i en ring och presenterar sig. Så går det oftast till. Man kan ha olika typer av möten men det vanligaste är nog att man låter ordet gå runt ringen. Man kan välja att bara presentera sig och lyssna eller så kan du dela med dig av det som ligger närmast hjärtat. Vi vill fokusera på lösningen och inte problemet, såklart får man ta upp sina problem om man vill det men det är kanske inte lämpligt att prata om sina drogtrippar i en kvart. 

Och nej, du kommer inte behöva bli kristen. Det är ett andligt, inte religöst program. Gud kan vara det du själv vill. Det finns muslimer, buddister,  kristna och ateister bland våra medlemmar och det fungerar lika bra för alla.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

12-stegs möte igår

Efter förra veckans möte var jag ganska rädd idag. Förra veckan satt jag och grät hela mötet och mådde skit så jag ville inte gå dit igår.
Men jag gjorde det! Jag gick ner och satte mig men efter ett tag började tårarna komma och jag kände att det blev för mycket så jag gick därifrån.
 
Det är ingen fara, jag är duktig som försökte och nästa gång kanske det går bättre. Jag ska vara snäll mot mig själv, inte dömande!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Uppdatera sig själv

Ibland är det som att jag går in i en uppdateringsprocess. Jag hamnar i ett tillstånd där jag funderar över allt jag har i mitt liv. Det är ibland en aktiv handling och ibland är det något som bara kommer.

 

Jag kollar igenom vad som fungerar och inte. 
Mår jag bra av att umgås med den här kompisen eller måste jag göra slut? Fungerar verkligen min terapi jag går i nu? Vill jag gå på 12-stegs möten? Tycker jag det är okej att äta kött? Är jag en så bra mamma som möjligt? Har jag några hemligheter jag måste dela med någon?

Ibland är allt okej och då kan jag fortsätta. Ibland hittar jag en stor och läskig upptäckt och då måste jag våga kolla på det jag hittar.
Just nu är det min relation till 12-stegs programmet som svider. 

Jag har hållit mig drogfri i fem år med hjälp av programmet men sedan ett tag tillbaka känns det inte bra. Jag får ångest av att gå på möten, jag litar inte på vare sig programmet eller människorna i det och det känns fel i hela mig. Jag har aldrig vågat kolla på den biten för jag har fått lära mig att det är farligt! Tänk om jag slutar och helt plötsligt tar återfall? 
Så jag har stoppat undan alla negativa känslor.
Men det går inte, jag kan inte stoppa undan något!

Igår vågade jag kolla på det här ordentligt. Jag grät och grät och tillät mig själv att titta på allt som jag tycker är negativt med 12-steg. Och det är okej!
I alla relationer går det upp och ner. Även i detta. Lösningen är inte att låtsas som ingenting, lösningen för mig är att undersöka vad som egentligen är felet så att jag kan jobba med det. Kanske måste jag ändra mina tankar kring programmet? Eller sluta krama folk på mötena om det känns otäckt?

Jag tror att om jag gömmer undan det här då blir det farligt. Det kanske är då jag vips tar ett återfall utan att ens ha fattat varför.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det är jag som bestämmer, inte känslorna

Idag blev det dags 12-stegsmöte. Jag har ofta så mycket känslor och det har jag även där. När jag mår som allra sämst bör jag inte gå dit för det ökar på min stress på ett ohälsosamt sätt men jag måste gå regelbundet.

Jag kan inte jämnt låta känslorna få vinna utan ibland måste jag få vinna över dom. När jag kom in i lokalen fick jag ett ångestpåslag men jag satte mig ner i en soffa och bestämde mig för att jag ska sitta kvar hela mötet! 

Tårarna började rinna, det var svårt att sitta still och jag hörde inte vad dom sa. Men jag satt kvar, i 1, 5 timme satt jag med ångest och jag överlevde. Nu är jag helt slutkörd men otroligt stolt. So what, jag får väl gråta och snora men jag tänker inte ge mig. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar