Åh nej. Nu är det en till "såndärfanatiskLchfblogg" kanske du tänker. Varför surrar alla om Lchf? Kan vi inte bara äta vanlig mat och sluta vara så fixerade? 

Ja, jag erkänner att jag är fanatisk och fixerad! 

Jag har sedan tidiga tonåren jojo-bantat. Som minst har jag vägt 48 kg och som mest över 100 kg. Jag har provat massa olika dieter och även Lchf i omgångar dom senaste åren. Fixeringen har alltid varit vikten och jag har stenkoll på hur många kalorier det är i olika matvaror.  När jag tidigare provade Lchf var det också med vikten i fokus. 

Jag drack cola light, åt massa mejerier och konstiga korvar med massa e-ämnen. Huvudsaken var att det var low carb. Och jo jag gick ner i vikt och byggde samtidigt muskler men motivationen försvann så småningom. 

Under min graviditet var jag deprimerad,  hade ont överallt och var jämnt hungrig. Jag kunde baka en paj och äta upp hela på en gång!  Det blev ofta 3 mål mat plus två mellanmål och kvällssnacks. Jag hade ju inte så mycket roligt att göra så jag åt hela dagarna! Gärna kolhydrater, det var gott och enkelt.

Jag hade värk i hela kroppen, blev för första gången allergisk och åt dubbla dosen antihistaminer. Hela jag var svullen, jag kunde knappt andas och blev beroende av nässpray och näsvidgande plåster. Fötterna var som bollar och det gjorde så ont att gå! Ständigt var jag illamående och trött. Efter att min son föddes fortsatte jag tröstäta. 

Jag fick hjälp av en dietist och hon gav mig mat och träningsscheman. Jag skulle träna 2 ggr per dag, äta fettsnåla måltider och ta en frukt till mellis. På helgen fick jag äta 50 g lösviktsgodis. Hah, 50 gram?! Det var vad jag hann slafsa i mig på väg från affären till bilen.

Jag kommer ihåg ett recept, en soppa innehållandes en paprika hackad i småbitar,  lite lök och några gram mozzarella.  En liten blaskig, vattnig soppa som aldrig ens hann mätta. 

Jag blev så fruktansvärt hungrig att jag åt oftare.  Mer frukt till mellis. Tvingade mig att göra situps köket med min värkande kropp. Jag gick upp ännu mer och skämdes varje gång dietisten fick uppdateringar om hur det gick. Jag kände mig usel.

 


En dag ploppade tanken upp -Ät Lchf! Jag körde igång samma dag. In i kylen åkte creme fraiche, ljuvliga såser och rejäla köttbitar.  När jag kände sug tog jag det fetaste jag kunde hitta och för första gången på länge började suget försvinna. Ibland var jag så mätt och nöjd att jag till och med fick påminna mig om att äta! Fixeringen vid maten försvann.

Jag kunde nästan över en natt sluta med allergimedicin och nässpray. Jag blev piggare,  gladare och började motionera för att det fanns så mycket energi som behövde användas! 

Jag slutade fokusera på vikten. Huvudsaken var att hålla mig mätt och att hälsan överlag skulle bli bättre. Jag började få ett nytt förhållningssätt till maten och slutade se den som enbart kalorier. Jag blev mer och mer intresserade av ren mat, började forska på hur vi är gjorda för att äta och vad som egentligen är vanlig mat.

Lchf visade mig ett nytt sätt att göra och tänka. Det här blev början på en lång och spännande resa! Jaja, jag ska inte bli för långrandig,  det här kommer jag skriva mer om framöver.