Jag undrar ofta varför det känns så fel att göra allt som förväntas av oss medborgare.  Det krävs så mycket energi bara för att klara av en vardag och vi behöver terapi, mediciner och livscoacher för att fixa allt!

Hur blev det såhär?

Jag älskar att vara med djur. Dom påminner mig om hur enkelt allt bör vara! Inte vaknar en hund upp med måndagsångest? En häst går aldrig och grubblar på hur den ska få ihop till hyran! Dom bara är. Dom gör det dom ska varje dag med en viftande svans och en positivism som jag avundas.

Vi tror att det ska vara såhär, att det inte är någon ide att grubbla utan att vi bara ska göra det vi måste. Det här är livet. Ja det kanske är livet för oss, just här och just nu. För oss är det så självklart med en massa saker och det är "jämna plågor". Usch vad jag hatar det uttrycket!  Vi glömmer bort att det inte alltid har varit såhär. Dom senaste generationerna har kastats in i en helt ny livsstil och många har inte ännu hunnit anpassa sig.

Industriella revolutionen tog fart under 1700 talet och så småningom kom urbaniseringen som en naturlig del i det hela. Vi flyttade in till städer och började arbeta på stora fabriker. Vi började trängas och idag ser vi hur sjuka vi blir när vi måste trängas och försvara våra små revir varje dag.  

Jobben var krävande och arbetarna fick låg lön trots långa pass. Vi slutade jobba åt oss själva och fick istället chefer och mer abstrakta sysslor som vi behövde göra för att försörja oss. Kopplingen mellan att blippa på en dator hela dagen för att få mat är väldigt ologisk.

Jag har läst Lasse Bergs trilogi om Kalahari, hur människan blev människa. 

Han beskriver hur vi i begynnelsen levde i mindre grupper och att det fanns runt 2000 människor på hela jorden. Ungefär två timmar om dagen var vi ute och jagade och samlade föda tillsammans. Tvärtom vad vi har trott tidigare jagade även kvinnorna, man har hittat spjut och vapen även i kvinnogravar. Vi tog det förmodligen ganska lugnt och hjälptes åt. Eftersom vi var så få räckte maten och platsen till alla människor som fanns då.

Nutidens långa arbetsdagar med stress, chefer, karriärer och tider att passa är nog mer än vad vi klarar av. Vi vill gärna tro att vi har fått det bättre och enklare idag men jag vet inte om det stämmer? 

Jag tycker att det är en omväg att vara på ett jobb i 9 timmar för att ha råd att gå och köpa mat sedan eller ha råd med kläder så vi ser bra ut på våra jobb.

Vi får inte ens pengar i handen, vi får ett par siffror på en skärm som vi kanske använder för att shoppa oss glada eller supa till på fredagen så vi glömmer hur tråkigt vi egentligen har. 

Hellre skulle jag lägga några timmar per dag på min egna gård. Odla, sköta djuren, plocka bär och svamp, jaga eller tillverka varma kläder. Det är ett direkt reslutat! Du ser tomaterna växa, du svettas och jobbar åt dig själv. Istället för att gå en omväg via ett jobb skulle jag vilja gå direkt på själva kärnan, skapa det vi behöver för att leva.

Med vårat nuvarande system skulle det fungera dåligt om alla blev bönder men om vi alla skulle sträva ditåt skulle det snart bli en naturlig livsstil.

Då kanske vi inte skulle behöva bli utbrända, arbetslösa eller suicida? Livet skulle få en annan mening. Varför inte leva som vi alltid har gjort?

Är det jag som är fel som inte passar in eller är det samhället som ställer orimliga krav?