Ibland är det som att jag går in i en uppdateringsprocess. Jag hamnar i ett tillstånd där jag funderar över allt jag har i mitt liv. Det är ibland en aktiv handling och ibland är det något som bara kommer.

 

Jag kollar igenom vad som fungerar och inte. 
Mår jag bra av att umgås med den här kompisen eller måste jag göra slut? Fungerar verkligen min terapi jag går i nu? Vill jag gå på 12-stegs möten? Tycker jag det är okej att äta kött? Är jag en så bra mamma som möjligt? Har jag några hemligheter jag måste dela med någon?

Ibland är allt okej och då kan jag fortsätta. Ibland hittar jag en stor och läskig upptäckt och då måste jag våga kolla på det jag hittar.
Just nu är det min relation till 12-stegs programmet som svider. 

Jag har hållit mig drogfri i fem år med hjälp av programmet men sedan ett tag tillbaka känns det inte bra. Jag får ångest av att gå på möten, jag litar inte på vare sig programmet eller människorna i det och det känns fel i hela mig. Jag har aldrig vågat kolla på den biten för jag har fått lära mig att det är farligt! Tänk om jag slutar och helt plötsligt tar återfall? 
Så jag har stoppat undan alla negativa känslor.
Men det går inte, jag kan inte stoppa undan något!

Igår vågade jag kolla på det här ordentligt. Jag grät och grät och tillät mig själv att titta på allt som jag tycker är negativt med 12-steg. Och det är okej!
I alla relationer går det upp och ner. Även i detta. Lösningen är inte att låtsas som ingenting, lösningen för mig är att undersöka vad som egentligen är felet så att jag kan jobba med det. Kanske måste jag ändra mina tankar kring programmet? Eller sluta krama folk på mötena om det känns otäckt?

Jag tror att om jag gömmer undan det här då blir det farligt. Det kanske är då jag vips tar ett återfall utan att ens ha fattat varför.