För mig som är psykiskt sjuk är sömnen en av grundpelarna. Allt blir värre av sömnbrist! 

Det är trist ibland att inte kunna sitta uppe hela nätterna men efter flera år har jag lärt mig att det kostar för mycket. Det är skönt för stunden men kan starta en flera dagar lång svacka och det är inte okej.

Ibland skäms jag över att jag prioriterar sömnen så högt. Ibland får jag dessutom pikar av andra för att jag sover på dagen eller för att jag måste hem och lägga mig. Jag vet inte varför dom gör så men jag försöker känna mig stolt. Det är moget och ansvarsfullt att göra som jag! 

När du sover reparerar kroppen sig själv och du får bättre förutsättningar för att hantera svärigheter. Dessutom kostar det massor att må dåligt och saker som verkar små är stora och jobbiga för mig. Folk får väl hålla på sådär men jag hhar bestämt mig för att känna att jag gör något bra när jag sover. 

Jag blir inte sjuk av att sova för mycket, tvärtom.

Sov så ofta du kan och gör det med gott samvete.

För mig är det viktigt att somna innan det blir för sent, senast runt 23.00, och att kliva upp innan 11.00 för att få en bra sömn nästa natt. Men det där är så olika.

Ibland är allt kaos, så somnar jag och nästa morgon undrar jag vad det var som var så jobbigt...