Vi är 50 mil hemifrån och firar jul. Det är jättemysigt men bland det jobbigaste jag har gjort på länge. Det är 12 personer här, två småbarn, fyra hundar och i köket sitter två undulater och tjattrar glatt.

Sonen har knappt sovit och inte jag heller, alla pratar och det är socker överallt! Jag trodde mitt sockertroll hade lugnat sig men jag inser hur lätt det är att vara utan socker hemma eftersom jag inte köper hem sånt. Just nu vill jag bara vara ensam, slippa prata och få ha det tyst och får ångest när det inte går. Så jag stänger in mig med massa gottis och försöker äta bort känslorna vilket leder till magont, hög puls, trötthet och irritation. 

Jag bör egentligen undvika såna här situationer. Det är inte bra att trigga igång ångesten. Jag har pratat mycket om det i terapin och vet att varje gång jag mår dåligt eller får ångest ökar det risken att det ska hända igen. Det är som att ploga upp en väg i hjärnan och varje gång jag kör den vägen ökar risken för att jag ska köra in där igen och ploga upp en ännu större väg. 

Bra att bli påmind om mina begränsningar. Jag vill kunna fixa sånt här men i verkligheten gör jag inte det. 

Puss och hej!