Jag har känt mig fel hela veckan.  Det känns som att allt jag gör är pinsamt, patetiskt och jag inbillar mig att ingen egentligen gillar mig. Jag tror till och med att min sambo ogillar mig och att han snackar skit om mig.

Känner mig ledsen och trött. Hjärnan går på högvarv och skriker att jag måste gömma mig! Jag orkar inte vara bland folk för så fort jag pratar känner jag mig fel. Sviktande självkänsla är en del av borderline och jag säger det till mig själv hela tiden. Att det inte är på riktigt utan att det är för att jag har borderline.

Jag kommer ihåg att det brukar kännas såhär då och då men att det går över. Så jag hoppas det här också går över fast jag är rädd att fastna i det här tillståndet. Det vore hemskt att alltid känna såhär! 

Det känns som att jag vill be om förlåt för att jag finns och är så jobbig. Igår fick  jag ringa en person som skulle komma och hälsa på och ställa in besöket för andra gången den här veckan. Jag hör att hen tar det lite personligt och allt känns bara fel.

Det bästa är att äta massor så kroppen är laddad med energi, minska på alla intryck och stänga av mobilen. Varje gång det ringer eller messar och jag inte orkar svara får jag dåligt samvete.

Hjärnan lugnar ofta ner sig om jag ligger i ett tyst mörkt rum. Antingen kan jag bara ligga och låta tankarna få attackera tills dom tar slut eller så kolla jag på en lång, lättsam tv-serie eller vad som helst som låter hjärnan fokusera på annat än ångest. 

Jag ber: Ge mig lugn och ro! Hjälp mig.