Idag fick jag ett tungt mail från min far. Som jag sagt tidigare försöker jag reda ut saker med honom och hans fru och leta lösningar så vi kan umgås . 

Det har tyvärr blivit så att hon inte vill reda ut saker utan nu är vi knappt välkomna hem till dom längre, vi ska förvarna innan vi hälsar på så att hon kan gå hemifrån och slipper träffa oss. Jag blev så besviken och ledsen och idag är jag ett litet barn som gråter och gråter och alla känslor blir fysiska.  

Nu är det bara att göra livbåtarna redo för nu svajar det!

I flera år har jag önskat att jag vågat ta upp det här och när jag väl uttrycker mig blir det kaos. Här ligger massor av min problematik! Så fort jag visar känslor har det blivit kaos och jag är så rädd för mina känslor. Min pappa lämnade mig och jag har inte kommit över det. HÄR ligger ett stort problem! Jag känner hur stort det är och är lite tacksam över att det blivit en storm för då händer det saker i alla fall. Ut med skiten! Här har jag massor av insikter till varför jag blivit som jag blivit och insikter är ju första delen till förståelse. 

Det blir lättare att acceptera mig själv om jag vet varför jag gör som jag gör. 

Jag ville köpa godis, det var min första, sockerberoende tanke. Men jag har pratat och ältat och ätit sund mat och dessutom tagit en 40 min promenad med hög musik i öronen. Jag måste fixa det här. Det kommer gå över.