Jag har haft kort tålamod och varit ganska irriterad idag. Dagen har känts väldigt lång och jag blev lättad när klockan började närma sig kväll. Det är så jobbigt när jag är irriterad och det går ut över sonen, jag känner mig hemsk. Till exempel ville han att jag skulle lyfta honom bara för att sen vilja ner och så drog han i mig för att jag skulle lyfte honom och klänger och vill ner och till sist känner jag bara låt mig vaaara! Och så säger jag nej lite hårdare än vad jag önskar och ser att han blir lite ledsen. Usch...

Jag vet inte om humöret har påverkats av mitt massiva sockerintag både igår och idag eller om det är för att vi alla bara har varit hemma hela dagen. Kanske både och. Jag känner mig fel och dålig och får den välbekanta känslan av att jag kommer bli lämnad. Jag är dålig och kommer därför bli ensam. Väldigt borderline! Då börjar jag klänga på sambon och vi sitter alla bara och klänger och gnäller i en stor hög. Nej nu tog jag i, det är skönt och mysigt att ha familjen samlad men det blir mycket som händer i mig då också, mycket känslor blir det.

Tack och lov tog sambon lillen och nattade honom så jag fick pyssla med råttorna och springa en sväng ute i stormen för att därefter meditera. Nu känns det bättre och jag ligger i sängen och ska ladda inför morgondagen.