Jag är extremt känslig, allt gör så stora intryck på mig.
Jag blir så himla trött och slut av en vanlig dag i vårat samhälle!
 
Väckarklockan = ångest, hör hemska nyheter på radion, kallprata på dagis, gå förbi tiggaren och får ont i hjärtat, blir illa till mods av gubben som står bakom mig i kön på affären för han börjar pilla på mitt hår så jag som är en fegis måste samla mod för att säga ifrån, kollar huset när jag kommer hem för man har ju hört om galna mördare som gömmer sig under sängar och då är klockan bara 11.00.
Och jag är slut. Så ringer förskringskassan och pratar paragrafer och möten. Så kommer ett brev att jag ska betala en räkning som jag inte har råd med. Så måste jag samla mod att låna pengar som jag inte kan betala tillbaka för att jag är sjukskriven för att jag är så känslig. Kollar tv eller en film och känner mig helt plötsligt tjock och inser att vi har jäkligt risiga möbler för jag påverkas så mycket av media och får lust att banta och ta en megasoffa på avbetalning.
Bilen krånglar, maten bränns och toapappret är alltid slut.
 
Vissa dagar är det bara för mycket. Då tänker jag på Carl som har valt att leva i en grotta och jag tänker fy fan vad lyxigt han har det!
Vilken frihet att dra från samhället!
 
Www.livinginacave.se