Jag läser mycket feministiska bloggar just nu och en del menar att feminism bara är kvinnornas kamp medan en del anser att feminism står för allas lika värde.

Det är jäkligt snett, jag har fått uppleva att växa upp som kvinna och kan inte relatera till mansrollen, lika lite som en man kan ha svårt att sätta sig in i hur det är att bli tafsad på under hela skoltiden eller hur rädda många kvinnor faktiskt är för män. Nu generaliserar jag och jag vet att killar också bli utsatta, många av våldbrotten är ju mäns våld mot andra män men mäns våld mot kvinnor är så oerhört mycket mer utbrett.

Det är inte helt okej att bara se männen som hemska förtryckare, dom är inte slavar under testosteronets påverkan och blir kåta och arga hela tiden utan det finns nog mer där. 

Jag kollar på ett program just nu om olika par som går i parterapi och en man där fångar mitt intresse. Hans fru upplever att det är jobbigt när han stänger av, hon berättar att han kan stå mitt emot henne men försvinna iväg någon helt annanstans. Det här ser jag så himla ofta! Vi kvinnor har på något vis lite mer utrymme för att ha känslor men männen länge har fått trycka ner allt.

Många män säger just det, att dom inte har fått gråta eller visa sig "svaga" och bara har lagt locket på. Jag tror att det som händer då är att sorgsna känslor istället omvandlas till aggresivitet, att bli arg är mer okej för en man och på så vis kan känslorna få komma ut på något sätt. Jag själv gråter ofta och mycket och även om det inte är kul så känns det alltid lugnare efteråt. Det behövs! Alla känslor behövs!  

Jag är uppväxt med såna män runt mig som inte har visat så mycket av vad som pågår inuti, både släktingar, partners, kompisar och andra. En attityd av att jaja men nu släpper vi det, det var inte så farligt. Och jag vet inte hur många gånger dom har svalt gråten men för varje gång verkar det bli ännu svårare att släppa ut tårarna. Vid vuxen ålder är en del män nästan oförmögna att gråta för spärren slår igång blixtsnabbt.

Dags för ändring! Jag tror att vi behöver låta männen också få vara mänskliga. Om vi ger dom en lika smal mall som dom alltid har haft kommer mönstret fortsätta.  

Jag blir så glad när min son vågar visa sina känslor, han bara kör på! Han skriker, skrattar,  gråter och skäller. Häromdagen skulle jag ta hans glas ifrån honom för han sölade så mycket men han sa ajabaja åt mig. Likadant om jag försöker tvinga honom att byta blöja när han inte vill så skriker han neej sluta! Jättebra tycker jag, han sätter gränser och visar vem han är och vad han vill. Han får gråta när jag hämtar honom på dagis, han blir väl ledsen av att skiljas från kompisarna mitt i en lek. Personalen försöker ofta få honom att sluta gråta men jag säger till dom lite försiktigt att det är okej att vara ledsen, att han ska få gråta om han vill. Vi får se hur det blir senare, i skolan kanske han börjar skämmas och börjar stänga av känslorna men jag vill ge honom en bred grund att stå på. 

Av alla män som begår våldsbrott är dessutom en del själv traumatiserade och har blivt utsatta för våld och är ganska trasiga som människor. Det måste bli mer okej för män att prata om det och att våga anmäla och prata med någon istället för att få höra "slå dom på käften bara så slutar dom vara efter dig". Det är okej att försvara sig men man ska inte behöva slåss för att bli lämnad ifred och där kanske vi är lite mer osjyssta mot pojkar som kan få höra att dom ska tuffa till sig. 

Och vi kan vara bra förebilder för våra barn! Genom att visa dom att vi har känslor blir det okej för dom också att ha det. Genom att inte hymla med att vi vuxna blir oense kan vi visa barnen att det är okej att bli irriterade på varandra och att man då kan diskutera om problemet på ett bra sätt. Jag försöker så ofta jag fixar det att låta sonen ha sina känslor ifred, ibland måste jag tvinga honom men då har han all rätt att protestera eller gråta eller skrika. Och jag måste inte alltid "vinna", ibland så får han som han vill för jag kan ju inte alltid bestämma om allt för han har också rätt att få bestämma över sig själv. 

Vi kan inte bara fokusera på kvinnofrågor! Männens mående är en kvinnofråga för allt går ju hand i hand. När man mår bra tror inte jag man har ett behov av att våldta eller använda knytnävarna.  


Blä för såna här stereotyper!