Jag får ofta frågan -Vad är borderline? Personligen tycker jag det är skitsvårt att svara enkelt på sådana frågor. Symtomen varierar från person till person,  det är en massa olika kriterier som ska uppfyllas och läser man om borderline på internet finns det långa texter med ibland ganska krångliga fakta om hur det uppkommer och vad det gör med en. 

Sen är det inte så kul att förklara att det innebär suicidtankar eller svårigheter att knyta an till andra med växlande nedvärdering av folk. Det är inget jag vill diskutera runt ett fikabord.

Borderline är en personlighetsstörning och kallas även Emotionellt instabil personlighetsstörning. Till skillnad från andra diagnoser har borderline inga fysiska orsaker. Det har alltså inget att göra med signalsubstanser eller störd kemi i hjärnan. 

Bipolär sjukdom,  ADHD och borderline ligger nära varandra så har man något av det är det stor risk att man har antingen något av det andra eller lider av alla tre.

Borderline betyder gränslinje och hänvisar till att störningarna är svåra att sätta i tydliga fack som man gör med andra psykiska störningar.

Känslor av förtvivlan, ensamhet, nedstämdhet, irritation och ångest är vanliga hos en person med borderline. Känslorna är också instabila vilket betyder att man i ena stunden kan vara lugn och harmonisk för att i andra stunden känna sig uppjagad och ledsen. Starka känslor, känslor som utlöses lätt och skiftar fort kan vara svåra att handskas med för andra människor. Relationer till personer med borderline blir därför ofta både intensiva och stormiga. 

En extrem separationsångest förenklar inte heller saken. Vid endast hot om en separation kan känslor av tomhet och övergivenhet utlösas hos den som lider avborderline. Ett annat problem med borderline är att man tenderar att se saker i svart eller vitt istället för i gråskalor. Antingen tycker man att saker är jätte bra eller jätte dåliga. Man idealiserar människor eller nedvärderar dem, det finns inga mellanlägen. Man brukar säga att borderlinpersoner lever i desperation. 

Om man går efter DSM-IV (upplaga 4 av DSM) så måste fem av följande nio kriterier uppfyllas för att diagnosen borderline ska ställas.


*Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer.

*Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva relationer med andra människor som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering.

*Uppvisar identitetsstörning: påtaglig och varaktig instabilitet i självbild och identitetskänsla.

*Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (t ex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafiken)

*Uppvisar upprepat självmordsbeteende med gester, hot eller självstympande handlingar

*Affektiv instabilitet som kommer av en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (t ex intensiv, episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar några timmar och endast i enstaka fall längre än några dagar).

*Kronisk tomhetskänsla

*Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller svårighet att kontrollera ilska (t ex ofta förekommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål).

*Har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom.

Orsaken till bordelinestörning är inte helt känd men tros bero på en ökad sårbarhet eller ärftlighet för psykisk ohälsa i kombination med upplevt trauma. Jag möter ibland fördomen att folk med borderline är helt galna och skriker och slåss hela dagarna. Det finns många andra elaka grejer som sägs och snälla, träffar ni någon som har det så är det inte så trevligt att säga - Men du som är så lugn, du kan väl inte ha borderline?

Överhuvudtaget blir jag irriterad när folk (säkert välmenande) säger att jag inte alls verkar sjuk. Det känns som att man inte blir tagen på allvar eller att jag hittar på eller överdriver. Jag vill inte att andra ska tycka synd om mig men gärna att dom inte förminskar mina problem.