Både igår och idag har min son fått raseriutbrott, han har kastat sig på golvet och skrikit och sparkat. Igår visste jag inte vad jag skulle göra, jag kände mig ganska hjälplös!

Samtidigt vet jag exakt hur det känns att ha så stora känslor så idag gjorde jag så som min sambo brukar göra när jag känner så. Han brukar bara finnas där utan att ställa frågor eller säga åt mig att sluta.  Det är det bästa, att få vara ifred med min känsla medan någon finns brevid och kramas och tycker om mig fastän jag skriker och gråter.

Så idag lät jag sonen ligga på golvet ifred. Jag sa att jag älskade honom och att jag finns här när han vill ha närhet. Han fick ha sitt utbrott ifred och till sist fick jag smeka honom på kinden och sjunga lite. Sen fick jag ta upp honom medan han grät och skrek och till sist kunde ha ta emot min kram och han grät ut sig det sista, sen var han klar!

Nu är han lugn och glad och verkar jättenöjd! Vilken känsla det var att få hjälpa honom och vilken gåva att jag förstår hur han känner sig. Jag är så stolt att vi klarade av det här tillsammans. 

Den här lilla mannen ger mig så många fina insikter och varje dag med honom är en bra dag.