Jag såg en man jogga förbi mig, han hade en väldigt speciell stil. Istället för typiska lycrakläder hade han en alldeles egen sportlook med bland annat en stor mössa som stod rakt upp med stjärnor på och han sprang inte, han skuttade! Som en liten kalv skutt-joggade han och han såg så glad ut med sitt stora leende som smittade av sig. Han såg ut att vara fri. Jag tycker det är uppiggande att se medelålders män skutta fram i vardagen.

Dom små sakerna gör det. Jag känner mig hoppfull och så tacksam. Idag lyste solen, dom pratade om vår på radion och jag kände ja, det kommer snart! Ljusare tider!

Jag lyssnade på en bra skiva, åt en falafelrulle i kärt sällskap och var hos läkaren som gav mig hopp. Vi håller på att höja en medicin nu och han sa att om det här inte fungerar finns det ännu fler att prova och det kändes skönt. En bra dag helt enkelt. Jag har en lite episk känsla, jag är precis där jag ska vara och ibland känns det helt fantastiskt. Alla små saker leder till något stort, varenda skratt och varenda tacksam dag ger mig bättre förutsättningar inför det som komma skall.

Falafelrullen fick mig för övrigt att inse hur "veganiserad" jag blivit för vitlökssåsen gav mig avsmak. Jag brukar ju älska vitlökssås! Det kändes ungefär lika fräscht som att slicka på en smutsig kospene... Konstigt hur man kan ställa om sig så fort.

Nu ska jag ha kul med sonen!