Idag blev det dags 12-stegsmöte. Jag har ofta så mycket känslor och det har jag även där. När jag mår som allra sämst bör jag inte gå dit för det ökar på min stress på ett ohälsosamt sätt men jag måste gå regelbundet.

Jag kan inte jämnt låta känslorna få vinna utan ibland måste jag få vinna över dom. När jag kom in i lokalen fick jag ett ångestpåslag men jag satte mig ner i en soffa och bestämde mig för att jag ska sitta kvar hela mötet! 

Tårarna började rinna, det var svårt att sitta still och jag hörde inte vad dom sa. Men jag satt kvar, i 1, 5 timme satt jag med ångest och jag överlevde. Nu är jag helt slutkörd men otroligt stolt. So what, jag får väl gråta och snora men jag tänker inte ge mig.