Jag har tidigare skrivit lite om Sean Blackwell, en kille som fick diagnosen bipolär men som vägrade acceptera läget och gav sig ut på en själslig resa där han frågar sig själv om han är bipolär eller om han håller på att vakna upp?

Har ni andra bipolära haft starka andliga upplevelser? Känner ni er nära något stort när ni är hypomana/maniska. Som att ni är något på spåret? Så känner jag.

Som omedicinerad hade jag vissa tillfällen när det hände massor. Ofta var det på nätterna och jag var uppfylld av en kraftfull närvaro, jag såg färger tydligare och hela jag vibrerade. Såna nätter kunde jag lyssna på vacker musik och få så starka insikter att jag skakade. Jag kunde processa saker och skriva av mig från djupet av mitt hjärta.  Ibland tog jag med hunden ut varma sommarnätter och bara han och jag och den vackra naturen existerade! 

Jag kude gråta av lycka när solen gick upp och varken tid eller stress fanns. Jag var här och nu. Såna nätter hände nåt stort, jag vet inte vad men jag fick inte störa det. Nu har jag inte så längre. Jag saknar det ibland, jag kan få en liten touch av det ibland men aldrig hela nätter eller dagar som det var förut.

Nu får jag istället sova, vara lite mer jämn och fixa rutiner och det är ju bra det med. Ändå blir jag lite glad på nåt sätt när jag ser den här videon. Den är lite flummig och jag gillar det, jag börjar tänka själv istället för att bara acceptera.

Så här är "The real cause of bipolar disorder". 

http://m.youtube.com/results?q=the%20real%20cause%20of%20bipolar%20disorder&sm=1

Se också den här som tar upp det jag pratar om ovan:

http://m.youtube.com/watch?v=g5VLtJeeEpA&list=PL3626457D3F0BB736