Den dåliga känslan började igår. Jag vaknade upp och kände mig fel, jag vet inte hur jag ska beskriva den känslan men fel är nog det bästa ordet jag kan komma på. Jag var på 12-stegs möte och det är så jäkla tufft till och från. Tidigare har jag jag gått dit för att jag mått bra av det men allt oftare får det mig att må dåligt nuförtiden. 

Jag känner mig fel och dålig eftersom jag inte borde känna såhär.... Jag borde vilja gå dit och jag borde må bra av det, jag borde vilja lära känna dom andra medlemmarna och jag borde en massa andra saker. Inte för att jag känner att jag borde utan för att jag hela tiden har lärt mig att om jag inte jobbar stenhårt med programmet kommer jag säkerligen ta återfall och dö. Jag mår alltså inte bra av att tvinga dit mig och tvinga mig att öppna munnen och dela men annars kommer jag dö. Vad gör man?! Det känns så fel, så fel, och hela situationen gör att jag känner mig arg och inträngd i ett hörn.

Dessutom har jag mensvärken from hell och lillen har sovit dåligt dom sista två nätterna och han har väckt mig 6-12 ggr per natt. Jag hinner knappt somna om innan han vaknar igen. Som i en varm mysig kram ligger jag nu ihoprullad i min värmefilt och jag kollar på en spännande dokumentär för att distrahera mina tankar och känslor ett tag. Men det går över. Det är inte ett dåligt liv, bara en dålig dag.