Jag har en släkting som har haft en stroke och nu också fått Parkinsons. Jag halkade in på Terry Wahls hemsida en dag och läste där hur hon blev fri från MS och genast började jag undra om samma sak kunde gälla för min släkting. Terry ändrade kost och det räddade hennes liv. Hela den dagen satt jag som besatt och googlade och letade information om hur man får kroppen att hela sig själv. Och jag hittade massor! Oj vad många solskenshistorier det finns när man börjar gräva.

Sida efter sida med liknande fall skrev jag ut och häftade ihop till en liten bok. Jag tänkte ge den till min pappa som besöker den här släktingen oftare än jag för min pappa skulle komma hit den dagen. När jag räckte fram bunten och förklarade lite om alla som har blivit friska trodde jag han skulle bli lika lyrisk som jag. 

Snacka om att jag blev snopen när han bara kastade ett öga på det översta papperet och fnös. Han ville inte ens ta med det. Det var som att det var så löjligt att något så fånigt som mat kunde göra någon frisk. Men bevisen fanns ju där, sida upp och sida ner! Men, men... Vill inte pappa lyssna kommer förmodligen inte min släkting göra det heller. Jag gjorde det av kärlek, det är hemskt att se hur han bara blir sämre och sämre. På bara några år har det förvärrats kraftigt och jag är rädd för hur det kommer se ut om några år till.

Vad skadar det att byta kost? Tänk om han skulle bli bättre? I värsta fall händer inget men han har ätit god mat ett tag. Hans kost kanske inte ensam är orsaken till hans tillstånd men kosten kan vara en del i helandet.  

Där någonstans insåg jag att det också kan vara en lösning för mig. Tänk om jag kunde bli friskare?! Och om jag blir det så kanske andra runt omkring mig också kommer våga prova? Jag kan egentligen bara förändra mig själv.