Ibland vet jag inte skillnaden mellan spirituell och psykotisk. Alltså jag har nog alltid haft en känsla av att det finns massor vi inte ser, att det finns så flummiga förklaringar till saker så vi inte ens kan föreställa oss dom, att saker inte fungerar så platt och vetenskapligt som vi i västvärlden vill tro. Jag känner och vet att det finns en hel ocean av andlig information som jag ibland får ta del av! Samtidigt står det beskrivet att både bipolära och borderlinepersoner är lätt psykotiska ibland.

Till exempel undrar jag ibland om jag är skadad av alla ord och händelser som skett. Inte skadad som i traumatiserad utan som att varje elakt ord, varje elak tanke som något tänkt om mig har fastnat i själen. Alla trasiga miljöer jag har vistats i har gjort ärr, spår. Jag är full med negativt laddad energi och vet inte hur jag får loss den och blir fri. 

Jag har sett massor av flummiga saker och söker man sig till andra kulturer är sånt här inte galet, det finns med som en realitet i vardagen. En djinn är en elak sak som ställer till det för oss, kroppens chi, livskraft, kan blockeras och hindras, medier förmedlar budskap och energitjuvar är ju välbekant för oss och efter en sån upplevelse måste man tanka, annars övertrasserar man kontot!  

Jag har besökt en shaman en gång som liten, min mamma tog med mig till honom på ett besök när jag hade det jobbigt. Han tittade på mig och bad mig ta av mig glasögonen sedan häpnade han när han såg mina ögon och sa -Oj vilka ögon, vet du om att du är ett indigobarn? Indigobarn har kommit hit som den nya tidens själar, vi är förändringen. Indigobarn har en viktig uppgift och det är därför jag har haft det tufft och kämpigt. Det gav mig en sorts lugn, den karamellen har jag sugit på många gånger när jag stått inför alla utmaningar, det här händer av en anledning. Det här är meningen. Namnet indigobarn hänvisar till den indigoblå auran dessa människor har.

Shamanen bjöd in mig och mamma till en vistelse med andra människor en helg på en kursgård. Det jag kommer ihåg mest är hur vi skapade energibollar. Energin finns överallt runt oss och genom att blunda och känna kunde vi forma den och ge den vidare. Jag kände det! Sätt ut händerna och kupa dom, sakta och med lyhördhet ska du sedan föra händerna mot varandra tills det tar stopp. När du känner energin så kan du börja komprimera den, forma den och känna den. Såhär fungerar till exempel healing, energi förs vidare. 

Sedan satt vi kanske 10 pers i en cirkel runt shamanen och vi skulle beskriva varandras tankar. En kille tänkte på ett stort slott i glas, ett gnistrande slott som hade stora vassa pelare. När vi andra började beskriva detta för honom började han fnissa hysteriskt och vi andra visste direkt att vi verkligen hade sett hans slott i våra tankar. Inga ord, bara tankeöverföring. 

Det går bra att börja med något enklare, färg till exempel. Sitt bredvid någon du känner väl och be hen tänka på en färg. Hårt och tydligt! Den första färgen som dyker upp är ditt svar, ibland har jag gjort det här med en kuslig exakthet.  

Jag har även fått healing, gått till ett medium, fått reda på ett av mina tidigare liv och jag har nu börjat drömma sanndrömmar.

Jag är något på spåren... Något viktigt händer nu men jag vet inte vad, en process har startats och det här innehåller något nytt. 

Eller så skulle kanske min samtalskontakt bli orolig och höja min medicin om jag sa allt det här? 

-Goddagens, jag är ett indigobarn, här på en viktig resa! Jag kan läsa dina tankar och har precis tankat energi från en healer om du undrar varför jag gnistrar.

- Ååååkej.... 

Jag är dessutom övertygad om att jag är mamma till ett kristallbarn. Den gröna hippievågen i slutet av 60-70 talet är ett resultat av att massor av indigobarn började kom hit efter andra världskriget och förändrade saker, när dom blev vuxna startade dom denna våg. Det har fortsatt födas fler tills nyligen då det började komma kristallbarn som är den nyaste generationen av barn som kommer förändra världen. Det här är helt logiskt och rimligt för mig och har länge varit. Det här pratar jag nästan aldrig om men idag kände jag ett behov av att dela med mig.