FRÅN GALNING TILL GURU

Jag har köpt en stor burk med sheasmör. Sheasmör är fett från sheanöten och är ingrediens i många hudvårdsprodukter men jag köpte rent sheasmör. Det är ekologiskt och billigt, 500 g kostade 156 :- på hemgjord.se.

Jag har provat smörja in sonen, använt den som ansikts och handkräm samt smort in läpparna och det fungerar jättebra. Den är luktfri och absorberas snabbt av huden med en len känsla efteråt.  

Jag håller på att hitta giftfria och effektiva alternativ till allt skräp som finns på marknaden och snart har jag bytt ut det mesta. Ofta fungerar alternativen minst lika bra och brukar dessutom vara billigare.

Jag använder bland annat honung som ansiktsrengöring, rapsolja i badet och en ekologisk tandkräm med oljor. 

Jag åt länge Lchf och var helt säker på att det var det rätta för mig! Ja för alla egentligen.  Sedan började jag kika på raw food på grund av hälsofördelarna. Vidare till veganism och därigenom djurrätt.  

Jag såg dokumentären Earthlings, det är nog en av dom värsta filmer jag har sett och det värsta är nog egentligen att det som visas där är sant och händer varje dag, hela tiden över hela världen. Earthlings är gjord av Joaquin Phoenix och hans berättarröst berättar för oss om dom orättvisor som icke mänskliga djur går igenom. Filmen har kallats "The vegan maker".

Tidigare hade jag aldrig hört talas som speciesism, det innebär diskrimering baserad på arttillhörighet. Earthlings tar inte bara upp köttätande utan visar hela bilden. Vi använder djur till cirkus, djurförsök, päls, vi slaktar dom, tar deras barn, hugger av deras näbbar och kastrerar utan bedövning. Vi tävlar med dom och skjuter dom den dagen dom inte orkar mer. Vi , plågar, stänger in och tar ifrån djuren alla deras rättigheter. Tänk om det vore tvärtom? 

Flera gånger under filmen säger jag högt nej, nej sluta! Vi tror att vi i Sverige kan klappa oss på axeln, vi har minnsann krav-märkt och djurskyddslagar. Men fortfarande innebär det att det är lagligt att låta en ko stå fastbuden på ett hårt golv nio månader i sträck. Det är lagligt att föda upp pälsdjur i små, små burar utomhus utan väggar för att sedan döda dom med en gas som både ger ångest och smärta. Det är lagligt att gå på cirkus och se instängda, exotiska djur göra konster som dom blir tvingade till med hjälp av bland annat vassa krokar som man slår dom med. 

I filmen visas också hur slakterierna har sina brister. Att skriva den meningen känns löjligt för ordet slakteri borde inte ens finnas, bara det är en sjuk sak som vi inte ens längre tänker på. Djuren därinne är rädda (såklart) och tvingas framåt med slag och sparkar. Levade grisar får stå bredvid dom andra som dödas och väntar på sin tur. Många av dom hängs upp i benen och man skär halsen av dom medan dom skriker och förtvivlat sparkar i luften med panik i ögonen. Grisarna bredvid är så rädda för dom vet att det snart är deras tur.  

Det finns ett skäl till varför slakterierna har så stor personalomsättning.

Även om vi bara köper svenskt kött så finns det här massproducerade, billiga köttet överallt. På restauranger, i färdigpizzor, i micromaten och så vidare. Och även svenska djur blir rädda när dom ska bli dödade. Även svenska kossor blir ledsna när deras kalvar tas ifrån dom efter bara några dagar. Och även om du slutar äta kött innebär mjölk och äggindustrin lika mycket plågeri och deras död är också onaturlig och ångestframkallande. Dessutom blev nyligen ett svenskt slakteri anmält för djurplågeri och likadant Cirkus Scott.

Vi måste ändra hela vårt synsätt, bara hur vi pratar om djuren visar hur vi tycker dom ska bli behandlade. "Dom behandlade mig som ett djur". Vi säger att djuren ger och kött och mjölk,  i själva verket tar vi. Bara för att dom inte har ett språk som innebär tal tror vi att dom inte lider. Vi tror att det är okej för vi "behöver" det fast vi behöver varken äta kött eller gå på cirkus för att överleva. 

Ja, ni kanske förstår varför jag inte längre kan eller vill äta Lchf. Jag har länge vetat allt det här men på något sätt har jag kunnat blunda som så många andra. Det är inte ens speciellt svårt att vara vegan så det är ditåt jag siktar nu. Jag trodde helt och fullt på Lchf och det var väl rätt då, jag är inte bättre nu än då. Jag bara gör andra val på grund av aktuell information och det är väl sunt att kunna utvecklas och att hela tiden vilja veta mer.

Jag är sådär, jag letar hela tiden information och ändrar mig om jag vill. När jag hittar något jag gillar kollar jag gärna vad motståndarsidan tycker bara för att få alla vinklar. Personligen skulle jag inte vilja vara samma person hela livet utan det är en styrka att kunna säga ändra sig och säga att det där var fel. Bara för sakens skull måste jag påpeka att det går med vegansk Lchf men jag pratar om "traditionell" Lchf.

Jag som har varit den största smörförespråkaren backar nu och kommer framöver rekommendera margarin. Smör må vara bättre för kroppen men inget är så bra att det är värt lidande och smärta för andra.

Mediciner är tyvärr djurtestade. Jag måste fundera hur jag ska göra med det, ibland undrar jag faktiskt om jag måste sluta för det är dubbelmoral att hata djurförsök och samtidigt stödja det varje dag.

Ni som läser min blogg kanske inte kom hit för att läsa om djurrätt men det är en bit av mig nu. Kropp, själ och tanke måste samarbeta för att jag ska kunna bli frisk. Jag måste leva efter vad som känns rätt. Att sluta utnyttja djur tycker jag är friskt.

Jag gjorde dom här ruskigt goda pannkakorna. Det är inte direkt nyttigt men det är lördag, jag är barnledig och istället för att käka pizza kan jag lika gärna göra pannkakor. Till dom hade jag sojagrädde, bär och frukt och en skvätt sirap. Alpros soyagrädde är löjligt god! Lätt att vispa, fin färg och lika fluffig och söt som vanlig grädde. Pannkakorna blev lite frasiga och smakade precis som dom ska.

Receptet är taget från Vegoteket.se

DETTA BEHÖVER DU:

7,5 dl soja eller havremjölk

4 dl vetemjöl

3 msk sojamjöl

1 msk maizena

3 msk rapsolja, flytande mjölkfritt margarin eller smält mjölkfritt margarin (att ha i smeten)

Salt

Vegetabiliskt matfett att steka i

GÖR SÅ HÄR:

Blanda alla ingredienser i en skål och vispa till en fin smet.Smaka av med salt så att det blir lagom och vispa i olja eller smält margarin.

Hetta upp en stekpanna och klicka i eller häll lite matfett för varje pannakaka du steker.Lägg alla pannkakor i en hög på en tallrik allt eftersom de blir klara.

Igår var en lång dag. Jag var igång från morgon till sen kväll. Jag skottade och stressade runt på flera apotek med en ledsen kille på armen och han skulle till sin mormor så jag knövlade in vagnen i bilen och packade väskor och sen var jag helt slut i kroppen.

Efter det var vi bjudna på middag och dom vi var hos har ett barn som är ett år äldre än lillen och dom har ett helt annat sätt att förhålla sig till barn. Deras barn måste sitta lugnt vid bordet och måste äta och dricka upp det han har tagit. Han får inte leka för högljutt eller springa inomhus. Som ni kanske vet så tycker jag det är lite konstigt att lydnadsträna sitt barn så jag håller inte på med sånt. Men igår undrade jag hur jag skulle göra! Min grabb har svårt att sitta still och är man 1, 5 år och det kliar i benen ska man få springa så när han inte ville äta mer fick han göra just det. 

Det kändes lite som att dom andra tyckte jag var för "snäll" och jag fick hela tiden bromsa lillen så han inte lekte för högljutt eller sprang. Deras barn ville ju få härma mitt barn och då sa föräldrarna nej så det blev konstigt. Hur gör man? Jag ser att sonen blir ledsen när jag säger nej trots att både han och jag vet att han inte gjort fel. Jag skulle bli ledsen om någon sa åt mig att dämpa mig eller att jag måste sitta still. 

Aja, ingen big deal men för mig blir det faktiskt det! Kände mig fel och dålig efteråt. Kände skam för att jag försökte göra om mitt barn för att passa deras stil. 

Sen åkte lillen till mormor och då kände jag skam för att jag lämnade bort honom över natten.

Vid det laget var jag helt slutkörd både fysiskt och psykiskt. Inte bra! Jag åkte och handlade och där såg jag två bekanta som såg mig två gånger men inte sa hej eller nåt och andra gången vände dom sig om, helskumt! Det var för mycket. Jag var säker på att dom tyckte jag vat så patetisk att dom inte ens ville hälsa och jag var säker på att folk snackar skit om mig. Just efter det kom någon högljudd person gående och min första tanke var att han var ute efter mig så jag gömde mig lite mellan hyllorna. Jag blev mer och mer stirrig och tyckte alla stirrade och pratade om mig.

Jag mådde inte alls bra sen. Jag kan nuförtiden intala mig att det bara är hjärnspöken. Jag kan kolla på det lite sakligt och säga till mig själv att det blir så för att jag är trött och slut, att det inte är sant och att allt lugnar sig bara jag får vila. Jag förstår det men ändå släpper inte känslan. Det är inte bra att jag kör slut på mig sådär, varje gång det blir så förstärker jag dom psykotiska "banorna" i hjärnan och psykologer har varnat mig för att göra det. 

Ibland är det bra att möta rädslor men inte när jag blir sådär nojjig. Jag ska aldrig ens hamna i det tillståndet utan ska pausa direkt och vila. Jag kom hem och var ensam hemma för första gången på flera månader.  Det var läskigt att gå och lägga sig! Jag trodde någon var i rummet, jag trodde det skulle dyka upp demoner under sängen och jag hörde massa konstigt. Till sist somnade jag och sov tolv välbehövliga timmar. 

Idag är allt som vanligt och jag har lyckats klara av en till episod med alla jobbiga känslor.  Det är som sagt inte bra men jag är glad att jag inte flippar ut helt när det blir så. Till viss del har jag börjat lära mig att leva med det, jag hoppas det försvinner men det kan lika gärna alltid finnas där. Det är lika skräckinjagande som första gången jag hade det, skillnaden är bara att jag intalat mig att det är ok ändå och att inget kommer hända. Men slut blir jag...

Det är förmodligen en blandning av post traumatiskt stressyndrom, för långa perioder utan sömn på droger, bipolaritet och borderline. Den vanligaste nojjan är att dom ska döda mig, att alla vill döda mig, att jag kommer bli dödad och det är oundvikligt. Det är kanske därför jag är suicid ibland för om någon ska döda mig kan det lika gärna vara jag själv. Jag får ofta konfronteras med en dödsångest och det kanske har gjort att jag gett upp på något sätt och inte orkar göra döden till något läskigt.

Både igår och idag har jag känt en stor, stor värme. En trygghet. Det är som att någon kramar mig inifrån och gör mig varm. Jätteskönt.

Många undrar vad någon som äter raw food och/eller är vegan äter.  Såhär kan det se ut när jag har handlat. 

Jag kommer bland annat laga veganpannkakor med sojagrädde och bär och soppa med jordärtskocka och mangosalsa. Det blir även fruktfrukost och smoothies. Dessutom blir det snacks eftersom jag är ensam hemma i helgen och kommer slöa i soffan en hel del! Delicatobollar är inte speciellt nyttigt men helt veganska. Jag har tidigare köpt Renee Voltaires Spicy Bananchips men nu tog jag en annan smak. Naajs!

Äntligen fick jag hem den här! Den verkar sjukt intressant och handlar om sånt som jag pysslar med. Vi kan påverka vår kropp, vi är inte offer för omständigheterna. 

Såhär står det på adlibris.se:

Boken beskriver omfattande hur kroppens celler kommunicerar med varandra genom att regelbundet reglera hormonnivåerna, som i tät förbindelse med hjärnans signalsubstanser samverkar i en lång radkedjereaktioner. 

Vi behöver inte vara offer för våra egna genetiska set-ups, utan kan påverka hur vi mår genom enkla medel som inkluderar kost, träning, tillskott och även beteendeförändringar. I den här boken får du veta hur. Våra hormoner styr inte bara om vi blir kvinnor eller män, de styr hela vår personlighet och individuella karaktärsdrag. De styr var någonstans på kroppen som fettet sätter sig, hur vi mår, hur länge vi sover och hur gamla vi blir. 

Genom att kartlägga ett par av de mest grundläggande hormonerna kan vi få en mer djuplodande förståelse för vårt beteende, humör och hälsa och också få makten att påverka det i en mer önskvärd riktning.

Imorse gjorde jag en fantastisk glass som är så nyttig att man kan äta den till frukost! Jag tog frysta bananer, frysta jordgubbar, 1 msk chiafrön och lite vatten och honung. Sen mixade jag bara allt i matberedaren tills glassen blev krämig och fluffig. Lovely!

Ett tips, kolla in vegoriket.se, massor av veganmat och sötsaker. Jättesnygg och proffsig blogg med enkla recept.

Jag ska ju försöka motionera mer så jag tog tillfället i akt och skottade gården idag. Det var snöstorm och massor av tung, blöt snö men det var ganska härligt. Jag hade bra musik i öronen och alla muskler fick jobba! På slutet skakade jag i benen och armarna var som gele men jag gillar faktiskt den känslan. Efteråt är man nöjd och lugn!

Jag passar hellre på att vardagsmotionera för det tar inte samma tid som att åka till ett gym och så slipper man folk om man är folkskygg som jag. Det är enkelt att klämma in en promenad här och lite skottning där. Kul att jag har den energin!

Jag lyssnade på morgonpasset i P3 och idag var Tobias där och berättade om hur han som liten pojke hamnade på koncentrationsläger. Ibland är det bra att höra såna tragiska berättelser fastän det svider i hjärtat. Jag har en liten besatthet av att se tragiska filmer och dokumentärer, i många år var det nästan det enda jag såg.

Det blir tufft i längden så jag försöker att inte gräva ner mig allt för ofta men idag blev det en fin påminnelse om vad jag har. Jag fascineras av hur människor kan gå vidare, det finns ett hopp i det. Det är otroligt intressant att se vad som händer med en människa i kris och att se den kärlek och värme som kan födas ur något brutalt.

Jag började kolla på Tears of Gaza häromdagen men fick stänga av den efter ett tag för jag mådde illa. En scen när ett bostadshus blir bombat har etsat sig fast. Huset ligger i ruiner och alla springer dit för att försöka hitta överlevande. Dom börjar gräva och drar upp ett litet barn, man hör hur någon säger ungefär oj, oj dom är så unga... Dom hittar fler döda barn och när dom lyfter alla små livlösa kroppar orkar jag inte mer. 

Jag kan stänga av men för dom här människorna är det en verklighet. Dom har anpassat sig och alla vet att dom måste springa och hjälpa till när bomberna faller och husen rasar. Många vill inte se eller höra om sånt här men jag tror det är viktigt. Att kika utanför sin egen lilla bubbla och faktiskt bli medveten, någonstans där börjar en förändring. 

Men vad kan lilla jag göra då? Jag skulle vilja åka dit och förstöra alla bombplan, jag skulle vilja hjälpa folket att bygga upp allt som är förstört men det kanske är orealistiskt. Däremot är det viktigt för folk att få se tex hur tufft det faktiskt är i andra länder. Om man får en förståelse för det förstår man samtidigt att folk från dom här länderna inte kan leva kvar i det som pågår. Så ja, jag tycker det är viktigt för då kanske folk slutar vara så jäkla främlingsfientliga och då kanske vi skulle slippa ha rasistiska partier i riksdagen.

"Vi kan inte ta emot så många flyktingar". Nehepp, men ska dom bo kvar där då? Ska deras barn dö? Vars ska dom annars få vara? Vi är ett rikt land, vi har otroliga resurser att ge och om inte vi kan hjälpa vem ska då hjälpa? 

Vi får släppa vårat ego och skärpa till oss. Börja visa såna här dokumentärer i skolan så kan barnen få en rättvis bild av verkligheten. Vi skulle kunna lägga mer skatt på att få plats för fler flyktingar. Det kanske innebär att vi får säga upp prenumerationen på Bamse eller att man struntar i att köpa fyra vinterjackor. Jag skulle hellre ge pengar dit än att betala för kungen och drottningens tillvaro.  

Det enda dom här människorna har gjort fel är att ha oturen att födas i fel land och det enda vi har gjort rätt är att råka födas i ett rikt land. 

När jag hade lyssnat klart på Tobias imorse sköljde en stor varm våg över mig. Tänk allt jag har fått! Jag har fått kämpa för att komma hit och min gud har också hjälpt till. En stor varm våg av guds finaste gåvor, insikten gjorde mig så lugn.

Jag har ett barn, världens gladaste lilla gosse som jag älskar så mycket.

Jag har en partner, han är min stora kärlek och jag älskar honom för den han är för han är helt otrolig.

Jag har en mamma, pappa, syskon och en hel stor släkt som alltid finns där.

Jag är drogfri.

Jag har massor av självkänsla och tycker om den jag är.

Jag är modig och vågar göra nya saker.

Jag har en stark och hel kropp.

Jag har massor av hjälp till hands, psykiatrin,  12-stegs programmet och mediciner.

Jag har tillgång till så mycket mat att jag kan välja vad jag ska äta och inte.

Vi har en stor skön säng, bilar och till och med en egen torktumlare. 

Jag har massa intressen och det är flera grejer som jag är duktig på.

Den här listan kan jag göra hur lång som helst! Vilken tur jag har haft. Alla har inte samma tur och det är viktigt att inte börja ta allt för givet. Säg till din syster att du älskar henne. Tacka för maten på bordet. Känn hur lyxigt det är att få ha en egen varm dusch och en dyr hudkräm att smörja in sig med. Kolla på stormen utanför ditt fönster och inse vilken lyx det är att få sitta inne i värmen, att ha någonstans att ta vägen för det är det inte alla som har. 

Gud, idag tackar jag för mitt liv och jag lovar att ta tillvara på den här dagen. 

Kryddiga smoothies kan man också säga. Jag gillar inte att föllja recept så jag  brukar mixa olika grönsaker med soja, kryddor och örter. Gillar man recept finns det massor på google. Jag har blivit helt tokig i mina soppor, gärna med paprika och tomater. Det låter inte så gott men prova!

Lillen gillade sin jordgubbssoppa.

Det är inte bullshit att vatten gör underverk! Jag försöker dricka så mycket som möjligt och har märkt att vatten hjälper mot halsont och om jag känner att jag håller på att bli sjuk dricker jag extra mycket och då bromsas det upp. Är jag trött och har ont i huvudet fungerar vatten. Är jag dålig i magen blir det alltid bättre av att dricka.

Kroppen behöver massor av vatten och när man regelbundet tillför vatten kan kroppen fungera som den ska. Ett tips är att hälla upp vatten i några petflaskor. Det går snabbare att dricka och är lätt att ta med.

Den här veckan har energin varit på topp! Jag har inte behövt sova på dagarna utan jag har till och med orkat promenera och fixat lite här hemma. Fast det blir många timmar då jag bara ligger och läser eller nåt men det är skönt att slippa sova. Imorse hade jag och sonen en fin morgon. Vi gosade i sängen sen klev vi upp i god tid så han hade tid att leka och äta i lugn och ro. Jag orkar till och med busa på morgnarna! 

Likadant när han kommer hem, det är bus och stök och sen har jag ork att lägga honom också. Det har annars varit sambons uppgift för jag har inte pallat.

Jag känner mig lycklig och i balans. 

Jag har ätit mycket raw food och det gör nog sitt. Ibland har jag inte vågat äta en stor fruktsmoothie på morgonen för jag blir så pigg av det!

Jag har promenerat i dagsljus en stund varje dag. Nu har jag också höjt en av medicinerna litegrann. Jag tar Seroquel och Lyrica och håller på att trappa upp Lamotrigin. Meditationen går lite sådär just nu. När jag kommer på mig själv med att stressa stannar jag upp och andas men jag vill få in längre pass på rutin.

De var också lugnt att gå på 12-stegs mötet i söndags. Jag tyckte om det och det känns bra eftersom jag har haft en period med mycket tillitsbrist till programmet. Nu sist blev jag faktiskt till och med peppad att öppna ett nytt möte. Skönt!

Idag på coop stog det en låda med bruna bananer. Dom brukar rea ut dom men dom här fick jag gratis för personalen tyckte dom var för bruna. Visst, skalet ser lite tråkigt ut men när man skalar dom är dom helt perfekta! Jag ska hacka dom i bitar och frysa in. Bananer fungerar fint att frysa och sen kan man göra kall bananmilkshake eller bananglass!

Ikväll ska jag prova den här med choklad och jordnötter. Superenkelt och fritt från ägg, mjölk, socker och gluten. Rena hälsoglassen! Jag tycker bananerna blir godast om man kör dom i matberedaren men en mixer fungerar lika bra. Du kommer bli förvånad över hur krämig och söt glassen blir.

* Frusna bananskivor från ca 1 - 2 bananer

* 2 rågade tsk jordnötssmör

* 2,5 tsk kakao

* 1-3 msk vatten eller mandelmjölk

Mixa alla ingredienser tills de frusna bananbitarna har finfördelats. Droppa i vätska om det behövs för att anpassa konsistensen. Skrapa ned sidorna ett par ggr. under tiden. Servera direkt!

Jag har kikat lite på naturligt litium. Det finns i små doser i allt vi äter och dricker men många lider förmodligen av litiumbrist och det kan vara en orsak till bipolär sjukdom. Här är en artikel som säger att dom som får i sig mycket litium via sitt dricksvatten löper mindre risk att begå självmord.

http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/litium-i-dricksvattnet-minskar-antalet-sjalvmord

Jag låg i sängen och kände hur den skakade till lite. En stund drömde jag mig bort och föreställde mig att det var min hund som hoppade upp och snurrade två varv innan han la sig ner mot mina ben och stoppade in nosen i mina knäveck som han brukade göra. Jag hörde i mitt inre hur han suckade sådär mysigt som han gjorde när han var nöjd. 

Jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Den här sorgen är så stor att den bara kan pysa ut i omgångar. 

Han har hängt med mig överallt! Vi har rest över hela landet tillsammans. Vi har åkt båt och tåg och buss och han har legat på golvet och släppt fisar som har luktat så illa att medresenärerna har stirrat lite olustigt på mig. Han har följt med mig på dom flesta jobb jag har haft och det har hänt att han har ätit upp min lunchlåda både en och två gånger. Han brukade följa med mig när jag åkte för att handla och då satt han stolt på förarsätet och lät dom långa öronen fladdra framför fläkten. Han älskade att följa med till stallet och springa i full fart bredvid en galopperande häst, fick han dessutom tag i en liten färsk lort var lyckan total. 

Det är så ofta som jag bara har velat gräva ner mig i mörkret och känt mig ensam men han har pushat mig att bara ta en promenad först. Dom där promenaderna brukade bli långa härliga skogsturer och när vi väl kom hem hade jag glömt att jag mådde kasst. Dessutom är man aldrig ensam när man har hund! Nu när han är borta känner jag mig ensam på ett sätt som inte jag har gjort på elva år. Det är tomt.

Han har lärt mig massor! Tack vare honom insåg jag värdet av motion. Jag hade nog aldrig gått ut och tagit en promenad innan jag fick honom. Efter ett tag började jag vandra och vi kunde vara ute tre timmar ibland och bara gå och njuta. Jag kommer ihåg en vår när allt var lite kaos, det var då vi började promenera som mest. Jag laddade min mp3 spelare (ja det var förut innan mobilerna gick att ladda med musik) och när jag kom ut i vårvädret så fick jag ro, alla tankar går lättare att tänka utomhus. Det var en period utan jobb, utan tider att passa och jag drömmer mig tillbaka till våra promenader längs älven och i dom djupa skogarna där vi fick vandra ifred. 

Han har också ändrat min syn på hundar. Innan läste jag böcker om lydnad och uppfostran men när den här lilla lurviga filuren kom hem till mig insåg jag att han också har en egen personlighet. Att han var en individ som finns till för sin skull, precis som jag. Han finns inte till för att göra trick eller gå fot och aldrig få bestämma själv. Jag ägde inte honom, vi levde tillsammans. Han blötte inte ner min soffa när han kom ut från ett bad, han blötte ner vår soffa. Det var lika mycket hans hus och hans grejer. Är man kompis med någon ska det vara jämlikt och att respektera varandra för den man är föder en hänsyn som båda drar nytta av, det blir ett samspel utan att behöva skälla på någon eller träna in vissa beteenden.

Ibland förlorade jag tyvärr humöret och någon gång när han har dragit iväg eller skäller så att sonen vaknar har jag rytit till och tagit tag i honom. Det är inte okej och jag fick direkt dåligt samvete. Han ruskade alltid på sig och sen var det glömt. Jag visste att det här förtroende är något man inte får förstöra. Vad jag än gör kommer han avguda mig och det är ett jätteansvar för mig att inte utnyttja det på något vis. När vi var hos veterinären eller gjorde något annat läskigt tittade han bara på mig och litade på att det blir bra, aldrig har han försökt nafsa eller något sånt utan han bara litade på mig.

Ibland har någon pojkvän velat putta ner hunden från sängen men jag har faktiskt hellre puttat ner pojkvännen och sovit med hunden. Vi delade en dubbelsäng han och jag. Han på ena sidan på rygg med tassarna i vädret och jag bredvid honom. När han vaknade brukade han låta som en gris och åla runt i sängen tills jag började skratta. Att ha hund är som att bo med en clown, han var så himla rolig och charmig. När han sov kunde jag titta på honom och hjärtat nästan sprängdes av kärlek, precis som när jag idag kollar på min son.

Han blev tvärt gammal. Först började ögonen mattas av och bli sådär gråa som dom blir på gamla hundar. Sen började han bli lite stressad, han gick runt och pep ofta och en dag när vi var ute och gick blev han jättehalt. Han hoppade fram på tre ben. Jag hade redan börjat ställa in mig på att han skulle avlivas men den där promenaden blev det avgörande. När vi kom hem fick han en smärtstillande tablett men den hjälpte inte så mycket. Jag visste att det var dags. En gång förut har jag väntat för länge med att avliva ett djur och det gör jag aldrig mer om.

Just den dagen lyssnade jag på Anna Ternheim - Wedding Song och här är ett utdrag som är så fint:

Not the first time I saw you

But I knew I want to spend some time

Half a day then a half a life time pass by

Until now, I never knew for who

For you my dear, promises I made, I made for you my dear

As close as one can get I got to you my dear, then you should know

I won't let you down this time, I won't let you down this time.

Refrängen, "I wont let you down this time" gick rakt in hjärtat. Jag var tvungen att göra det som var rätt för honom även om det smärtade. 

När vi var hos veterinären visste jag att jag gjorde rätt men det gjorde ändå så himla ont. Efter att han hade fått sprutan tog jag honom i min famn och kramade hårt, hårt medan jag tackade honom för allt. Jag sa åt honom att jag älskar honom och att han gärna får hälsa på. Han blev mer och mer tung och tillslut var han borta. Jag luktade på honom en sista gång. Han luktade alltid så gott mellan ögonen, en bit upp på pannan, just där hade han en speciell söt och varm doft. 

Fastän det snart är ett halvår sedan hänger hans koppel fortfarande vid dörren. Fortfarande känns det som att han är här för jag är så van vid det, det är som så självklart att han ligger och sover nånstans eller att han kommer och äter upp den där lilla brödbiten som landade på golvet. 

Sorg har något fint i sig. Att jag saknar honom så mycket betyder också att jag har fått älska någon så mycket. Tårarna rinner medan jag skriver det här men jag tror det är bra för mig. Jag saknar dig gubben min.

Jag kände mig lite trött men var för pigg för att sova tidigare idag. Jag tänkte gå ut och motionera men det kändes jobbigt och jag trodde jag skulle bli tröttare av det. Men jag gav mig ut ändå och jag känner mig faktiskt piggare! Egentligen är man aldrig för trött för att motionera för man brukar bli av med stress och känna sig klarare i skallen så det brukar alltid kännas bättre, även om man är trött.

Jag har just sett min nya favoritfilm! Den var så underbar att jag direkt ville se den igen efter att den tog slut. Jag har lite ont om tid nu bara så jag ska skriva mer om den sen. Nu ska jag äta ett gäng morötter och läsa lite innan jag åker till dagis.

I beskrivningen till höger har det stått att jag vill börja jobba igen, idag var jag tvungen att ta bort det. Jag vet inte om det är dit jag strävar? Jo, pengarna lockar. Tänk om vi var två vuxna med heltidsjobb, då skulle vi kanske ha tre gånger så mycket pengar som nu! Problemet är att annat skulle bli sämre. Jag skulle få mindre tid med sonen, jag skulle säkert bli stressad och grinig och lite avtrubbad. Min tid skulle främst gå till att jobba eller att vila så jag orkar jobba. 

I flera månader har jag kollat på alternativa vägar och det lockar mig mer. Jag har forskat kring hur man skulle kunna leva annars. Vi tar vår livsstil för givet och glömmer bort att människor i alla tider har kunnat leva utan att gå till ett jobb. 

Jaha tänker ni, nu är hon ute och svävar i dagdrömmeriet. Det är väl klart man ska ha ett jobb att gå till, som en förälder och vuxen måste man ta sitt ansvar och kamma sig!

Såhär skulle man kunna ha det:

Köp ett billigt hus. Kanske inte ett ruckel men något som har gammal standard och ligger avsides, då kommer man ner i ett väldigt rimligt pris. Odla egen mat. Har du inte heltidsjobb kan du istället lägga den tiden på att odla och lagra grönsaker, frukt, rotfrukt, baljväxter osv. Plocka bär och svamp och gör egen saft, sylt, smoothies.  

Vill man vara riktigt hardcore kan man leva utan el och ha en kamin, vedspis, ljus och fotogenlampor. Man skulle även kunna dumpstra mat och på så vis slippa kompletteringshandla. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om friganer, folk som lever på gratis mat genom att plocka det från matbutikernas containrar. Dom slänger mängder av fräsch mat och frukt! Kläder kan man göra själv eller handla billigt på second hand. Vill du äta kött och mjölk kan du ha egna djur. Ett gäng med hönor kan vara ett trevligt sällskap ute på gården och dom ger också ägg.

Men pensionen då? Spara pengar själv, sätt in en lämplig summa varje månad. Man kan behöva pengar till bilen, trädgårdsredskap och nöjen så det kanske behövs att man jobbar lite men eftersom man lever i stort sett "gratis" behövs det inte så många tusenlappar. Vi säger att en familj kanske behöver 8000 till övriga grejer. Det innebär att föräldrarna drar in 4000 kr var per månad och det blir inte många timmars vanligt arbete.

Såklart tar det tid att sköta en gård och plocka bär hela hösten men det skulle aldrig ta 8 timmar varje dag. Dessutom jobbar du åt dig själv och kan ta paus när du vill, sova länge på morgonen eller ta en långlunch på verandan med en bra bok. En del säger att det låter jobbigt och krångligt,  jag tycker det låter som frihet! Det kanske inte är så romantiskt alltjämt men är det så romantiskt att jobba heltid då? Jag vet inte om jag vill in i samhället.  På ett jobb ska man passa in, vara artig och vilja jobba som ett team. Dras man in i det där blir det en kollektiv psykos och helt plötsligt känns det viktigt att ha dyra kläder och nya bilar. 

Odlar man egen mat är man maktlös inför vädret och får räkna med att saker kan bli förstörda. Men en liten odling är lätt att hålla under uppsikt och det går att rädda odlingen med diverse nymodigheter. Man kan även lägga undan en slant varje månad till katastrofpenning, alltså pengar att köpa mat för om något går fel. Men är man så trygg på ett jobb då? Fabriker kan läggas ner, man kan bli sparkad för att företaget måste skära ner på personal osv. och många går tillsist in i väggen.

Ett annat alternativ är att köpa en bit mark utomlands i ett tryggt land som har låg kriminalitet och inte drabbas av naturkatastrofer hela tiden. I ett varmt land kan du bygga ett eget lerhus, du behöver ju till exempel ingen värme och lever du som vegan kan du plocka frukt och odla allt möjligt så ett kylskåp blir överflödigt. Behöver vi el? Det är bekvämt men egentligen inte ett måste. Utomlands kan du även jobba på ett annat sätt eftersom många länder inte har lika brutal skatt och moms som vi har. Det är också lätt att jobba svart om man ska vara sån...

Det här är lite av det jag har hittat. Det finns folk som har tagit steget och lever såhär så det är inte omöjligt. Jag kanske kommer vilja trilla in  ekorrhjulet, det vet man aldrig, men det är skönt att veta att det finns alternativ!  Man måste inte jobba,  det är ett val. När någonting blir ett val istället för ett måste känns det bättre tycker jag för då slipper man känna maktlöshet. Maktlöshet är farligt, då ligger depressionen inte långt borta.

Vi får se var jag hamnar!

Lillen var trött imorse så jag fick väcka honom, annars brukar det vara så att han väcker mig. Han öppnade sina ögon och tittade rakt in i mina med glada, gnistrande ögon. Åh, vilken förmån det är att få vara mamma! 

Vi låg och kramades och han pillade mig på magen med sina små söta tår medan han nöjt slurpade i sig en flaska. Jag tror inte man kan få en bättre morgon än såhär! Solen lyser, jag sitter och dricker en grön smoothie och känner mig så uppfylld av tacksamhet. Jag tackar också mig själv, mina närmaste och min gud för att jag kan må såhär bra. 

När vi planerade att skaffa barn försökte både min läkare och en terapeut avråda mig. Dom tyckte inte att det var lämpligt, jag vet inte om dom menade just då eller om jag inte alls borde skaffa barn. Ett kort tag blev jag osäker. Är det rätt av mig att skaffa barn trots att jag är sjuk? 

Fortfarande kan jag grubbla på om min son kommer påverkas negativt men jag tror det är sunt. Det gör att jag blir en väldigt uppmärksam förälder, hela tiden får jag kolla på mina beteenden för att se om det är sunt eller inte. Jag lånar böcker om barnpsykologi, jag läser bloggar och googlar och frågar andra föräldrar om råd. Jag försöker hela tiden att vara en så bra mamma jag kan, det är min uppgift varje dag. Och vilken tur att jag inte låter mig påverkas av vad andra tycker! Om min magkänsla säger annat så är det den jag måste följa. Annars kanske jag inte hade vågat skaffa barn och då hade jag heller inte fått uppleva morgnar som denna.

Jag märker att jag är mycket mer sötsugen nu än när jag åt Lchf. Nästan varje dag tänker jag på godis! Jag har blivit lite bortskämd på Lchf-kost för då var jag sötsugen ungefär 1-3 ggr i månaden. Fördelen nu är att jag kan äta söt frukt eller göra en god smoothie eller något bakverk eller nyttig glass. Eller kan och kan... Jag kan och får vad jag vill!

Raw food är inte en sekt man blir medlem i med en massa regler att följa. Raw food äter du hur mycket eller lite du vill. Samma med Lchf givetvis, skillnaden är bara att om man kliver av kostplanen så känns det mycket mer. När du äter Lchf vill du vara i ketos och du äter mycket, mycket mer fett än i vanliga fall. När du då äter kolhydrater kommer du ur ketosen och blir tröttare och mår lite annorlunda för ketos är nästan ett lite lyriskt tillstånd. Man blir också känsligare för kolhydrater,  ibland trodde jag att jag hade fått akut diabetes efter att ha ätit massa godis. 

Jag tror inte fett i sig är farligt, folk fungerar utmärkt på fettkost med fina värden men det är inte bra att ofta blanda en högfettskost med snabba och/eller långsamma kolhydrater. Det innebär en stor risk för övervikt och många sjukdomar. Det känns alltså mer jobbigt att tacka ja till en bulle eller att äta tårta på ett kalas. Jag tycker det är lite jobbigt att vara krånglig eller att tacka nej när någon har ansträngt sig så då äter jag hellre och mår dåligt sen. Dessutom är jag lite störd i mitt ätbeteende och när jag väl kom nära kolhydrater blev suget jättestort och jag åt ofta mer än bara en bulle.

Nu ska jag som sagt vänja mig vid det här nya sockersuget som smyger sig på oftare. Jag äter inte 100% raw food men jag försöker föra in så mycket det går. Jag försöker också hålla mig borta från alla animaliska produkter, när jag har ätit lagad mat kör jag veganskt med tex havregrädde. Men jag har ätit mer godis än vanligt och när vi har ätit ute har jag inte hållt mig till vegansk mat men i alla fall vegetariskt. 

Jag ska komma på hur jag kan göra för att slippa sötsuget eller komma på hur jag bäst tar hand om det. Dr. Douglas Graham menar att vi måste äta stora mängder frukt varje dag, våra kroppar kräver det och sötsuget är ett tecken på att kroppen vill ha frukt och vitaminer! Jag gissar att jag äter för lite kalorier och egentligen är hungrig och att jag äter för lite frukt och borde äta det mer regelbundet under dagen. 

När jag nu har ätit skräp har det faktiskt inte alls påverkat mig så negativt. Det är skönt att tacka ja till en fika och slippa må dåligt hela kvällen sen, jag känner mig lite friare! Lchf ger som mest fördelar när du följer dieten strikt. Raw food däremot fungerar bra även om du bara byter ut ett mål om dagen och lägger till frukt. Raw food handlar mer om att tillföra så mycket näring som möjligt så allt nyttigt som du äter kommer att göra dig gott! Jag mår bra, känner mig pigg och fräsch och har mycket energi så jag gissar att jag kommer äta skräp någon gång då och då. Jag vet att det inte är bra för kroppen, jag har ju fördjupat mig massor i det sista tiden men jag vet också att jag måste vara realistisk.

Det kommer inte alltid finnas ork och möjlighet att helt och fullt leva som jag lär i det avseendet så just nu är jag glad varje gång jag kan tillföra min kropp vitaminer, mineraler och andra näringsämnen.  Jag tänker inte slå på mig själv om jag köper godis istället för att ställa mig och baka en raw food efterrätt. Tvång och måsten är inte kul och det måste vara roligt och njutningsfullt för annars ger jag upp helt! 

Sista tiden har jag flirtat lite extra med mig själv i spegeln, jag tycker att jag ser friskare ut än vanligt! Jag kan inte sätta fingret på vad det är men jag ser mer rosig ut i hyn och ringarna under ögonen syns inte lika mycket. Det ser ut som när sommarens första solstrålar gör att man ser lite brunare och fräschare ut. Sen går det snabbt att laga mat! Bara att hacka eller mixa så är det klart. Och frukt är ett bra mellis, enkelt att få tag på och det är bara att äta det som det är. Det är skönt att skippa animalierna också, det stämmer överrens med min moral och jag känner aldrig dåligt samvete när jag hackar och river en gurka. Kött har alltid varit lite motbjudande och först nu inser jag att jag nog stänger av mycket äckelkänslor för att  kunna äta tex kyckling med ben eller fläsk med en stor svålrand.

Det är väl ganska vanligt? Det finns ju mycket kötträtter som anses äckliga, jag tänker på haggis eller kotunga. Men det är sällan man får samma äckelkänslor inför en frukt eller en sallad? Så är det för mig i alla fall. Vad säger ni? Har ni någon "äckelfrukt"?

För att sammanfatta så är den stora nackdelen mitt ökade sötsug men annars är jag väldigt nöjd med det jag äter just nu!